Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 3 mars

"Det finns ingen miljönytta med ekologiskt jordbruk"

De flesta som är insatta i frågan har för längesedan förstått att det så kallade ekologiska jordbruket är en kombination av diverse tankar med svag, eller obefintlig, vetenskaplig förankring. Det skriver Torbjörn Fagerström, professor emeritus i teoretisk ekologi, i ett debattinlägg.

FOTO: Mostphotos

Ulla Forsling pekar i Land Lantbruk på vikten av att LRFs informationsmaterial till skolorna bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är bara att hålla med henne, och vi är många som ser fram emot ett klargörande från LRFs sida.

De flesta som är insatta i frågan har väl för längesedan förstått att det så kallade ekologiska jordbruket är ett slags jordbrukets egen idémässiga skvader, en kombination av diverse tankar med svag, eller obefintlig, vetenskaplig förankring. Men precis som skrönan om den ursprungliga skvadern snabbt slog igenom har även uppfattningen att det ekologiska jordbruket levererar miljö- och hälsonytta slagit rot i folktron. Men så backas det ju också upp av starka ideologiska intressen, såsom Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet, liksom av starka ekonomiska aktörer, som KRAV och stora delar av livsmedelshandeln.

Men man skulle hoppas att LRF inte vill höra dit – om inte annat borde ren självbevarelsedrift tända en varningssignal. Fakta sparkar, brukar man ju säga, och förr eller senare kommer det nog att gå upp för allmänheten att den betalar extra för ekomat utan att den ger någon otvetydig miljönytta. Ett exempel på sparkande fakta är den rapport som Livsmedelsverket publicerade i somras, som inte visade på någon fördel hos det ekologiska jordbruket vad avser miljönytta. Jens Sundström och jag refererade den rapporten i DN i juli.

Men det viktigaste argumentet är egentligen det fundamentalt ovetenskapliga i själva grundtanken med ekojordbrukets tilltänkta miljöanpassning – detta att man föreskriver vissa odlingsprinciper istället för att titta på miljöeffekterna. Ty om dessa principer inte ger den miljönytta som man hade hoppats på (vilket är precis vad Livsmedelsverkets rapport visar) så sitter man ju där med skägget i brevlådan.

Ekojordbrukets regelverk är helt enkelt inte optimerat för miljönytta – det har helt andra rötter. Så om man skulle få för sig att skapa miljönytta i jordbruket genom att sänka arealproduktiviteten finns det inga skäl att anta att just ekojordbrukets metoder för en sådan produktivitetssänkning skulle vara de bästa – i alla regioner, på alla jordar, och med alla driftsinriktningar.

Tvärtom är det mycket troligt att om ett vetenskapsbaserat jordbruk ombads att bara producera i paritet med det ekologiska jordbruket, det vill säga cirka 50–70 procent av dagens vetenskapsbaserade jordbruk, skulle det kunna leverera en betydligt större miljönytta än dagens ekojordbruk.

Men naturligtvis ska vi inte ägna oss åt att utveckla lågproduktiva jordbruksmetoder. Av en mängd skäl ligger framtiden i vetenskapsbaserade kombinationer av produktiva och miljöanpassade metoder – ofta kallat uthållig intensifiering. Om detta kan man läsa i den bok som fyra SLU-forskare gav ut härom året: Den ekologiska drömmen, myter och sanningar om ekologisk odling. I väntan på att sådana tankar slår igenom i det allmänna medvetandet är det, precis som Ulla Forsling påpekar, viktigt att lära ut naturvetenskapliga fundamenta om jordbruk i skolorna. Ideologiproduktion är det så många andra som sysslar med.

Torbjörn Fagerström

Professor emeritus i teoretisk ekologi, tidigare prorektor vid SLU

Till toppen