Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 17 mars

Djurskyddet på länsstyrelsen bedömer inte – de dömer

Professionalismen hos både länsveterinärer och djurskyddshandläggare kan ifrågasättas eftersom ingen seriös instans granskar deras arbete. Det skriver Michael Kierkegaard i ett debattsvar.

FOTO: Tv4

Tillåt mig att ge en liten kommentar till de senaste debattartiklarna om djurskyddet i landet. Jag är en lekman vad gäller offentlig förvaltning och myndighetsutövning men jag har haft direktkontakt med både länsveterinärer och djurskyddshandläggare från Länsstyrelsen Stockholm under de senaste fem åren. Jag kan inte påminna mig ett enda tillfälle då någon representant från Länsstyrelsen har visat några märkbara tecken på en högskoleutbildning.

Två exempel på avgrunder av okunnighet:

Duvorna var gravt fjäderhackade. Detta konstaterade två länsveterinärer, genom okulär inspektion på två meters håll. När djurhållaren fått kontrollrapporten ringde hon upp veterinären och påpekade att så här års ruggar ungduvor.

Hos en annan djurhållare noterade samma länsveterinärer att det stack ut spik på framsidan av hoven på en skodd häst. Den bifogade bilden visade en helt normalt skodd hov. Tillfällig formsvacka? Knappast, okunnighet är enda förklaringen.

Det komiska är att Länsstyrelsen anser att det blir rättssäkert om det är två som utför kontrollen! Det groteska är att allting får stå kvar i kontrollrapporten oavsett invändningar.

Hur kan detta komma sig? Enkelt – ingen kontrollerar kontrollanten!

Man kan vidare påpeka att Johan Beck-Friis inte vet hur det går till. Djurskyddet på Länsstyrelsen bedömer inte. De dömer i frågan om vilka överträdelser av djurskyddslagen med bihang som djurhållaren har gjort sig skyldig till.

Den riktigt stora lögnen i sammanhanget är att Länsstyrelsen enligt djurskyddslagen anger att djurhållaren kan överklaga Länsstyrelsens beslut i förvaltningsdomstolarna. I stort sett de enda domar som går emot Länsstyrelsen bygger på att Länsstyrelsen inte har klarat det förvaltningsmässiga hantverket, tidsgränser, exakt rätt lagrum etcetera.

Detta är vad förvaltningsdomstolar är satta att kontrollera, inte djurskyddsvärderingar.

Professionalismen kan alltså ifrågasättas eftersom ingen seriös instans granskar deras arbete. Vi får nöja oss med vad de åstadkommer. Marknaden för gårdar som är ägnade att ha djurhållning på är stendöd i Mälardalen. Ingen ung blivande bonde startar lantbruksföretag med djurhållning. Det är för stora risker. Djurskyddsenheten på Länsstyrelsen har nu i åtta år fått slipa på vad de tycker är djurskyddslagens krav. Systemet har gett dem makten att genomdriva denna tolkning.

Det som kan tyckas märkligt är att Länsstyrelsen anser det självklart att djurskyddet ska ha makten att ruinera folk utan att de får sin sak prövad i en allmän domstol.

Michael Kierkegaard
Ingenjör, Stockholm

 

LÄS MER: "Välkommen till verkligheten"

LÄS MER: "Professionellt jobb – inte kvacksalveri"

Till toppen