Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 20 juni 2013

Förslaget är ett hot mot rättssäkerheten i skogen

Den här veckan har den av regeringen tillsatta miljömålsberedningen kommit med ett delbetänkande om strategin för långsiktigt hållbar markanvändning som i hög grad påverkar förutsättningarna för familjeskogsbruket.

Miljömålsberedningens uppdrag är att föreslå strategier för hur miljökvalitetsmålen ska nås och samtidigt göra avvägningar mellan miljömål och andra viktiga samhällsmål. Vi saknar dock denna helhetssyn i betänkandet. Fokus ligger huvudsakligen på biologisk mångfald medan ekonomiska, sociala och klimatmässiga hållbarhetsaspekter åsidosätts. Att avstå från att bruka skog innebär ju också att avstå från att ersätta fossila råvaror med förnybar skogsråvara.

Vi anser till skillnad från beredningen att Sverige redan med råge uppnått målet om avsatta arealer för naturskydd enligt Nagoyaavtalet. Varför ska vi i Sverige ta tagelskjortan på och räkna arealer på ett betydligt snävare sätt än andra länder gör? Vi anser att både lågproduktiva skogsmarker, där skogsbruk inte får bedrivas, och strandskydd, är skyddade områden som ska räknas in.

Allvarligast ser vi på förslaget till ny skogsvårdsförordning. Där skärps bestämmelserna om att undvika och begränsa skador på rödlistade arter och åtgärder som på ”betydande sätt” kan medföra negativ påverkan i hänsynskrävande biotoper förbjuds. Inte ens Skogsstyrelsens tjänstemän klarar att entydigt avgränsa hänsynskrävande biotoper i terrängen. Osäkra subjektiva bedömningar kan komma att avgöra vad som är lagbrott och inte, vilket innebär en rättsosäkerhet, särskilt i kombination med EU:s nyligen införda timmerförordning. Det är inte rimligt att den skogsägare som inte känner igen blekskaftad nållav, nordlig flatbagge eller andra rödlistade arter ska riskera att få sin avverkning klassad som olaglig. Istället för krav på skydd för de enskilda arterna bör arterna skyddas genom hänsyn till strukturer och miljöer som vi vet är viktiga för många arter.

Vi kan inte se att det finns skäl till den förändring av skogslagstiftningen som föreslås i strategin. För att bevara den biologiska mångfalden är många enskilda skogsägares intresse och kunskap en absolut förutsättning. Detaljstyrning och ökad administration riskerar att kväva skogsägarnas engagemang och den drivkraft som finns i skogspolitikens bärande tanke om ”Frihet under ansvar”. Vi skogsägare är beredda att fortsätta att i dialog med omvärlden utveckla vårt arbetssätt och ta vår del av ansvaret för att nå skogspolitikens mål.

Helena Jonsson, ordförande LRF

Sven Erik Hammar, ordförande LRF Skogsägarna

Till toppen