Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 17 mars

Lär av Norges och Finlands skogspolitik

Det är orimligt att bara ha en mätsticka för miljömålet och låta produktionen bli vad den blir utan någon vettig vägledning. Det skriver Pär Fornling i sin ledare.

När dagens skogspolitik formades i början av 1990-talet blev det en ovanligt vacker tulipanaros. Men likväl en tulipanaros. Lösningen med två jämställda och delvis motstridiga mål (miljö och produktion) var en kompromiss av den hårt pressade utredaren Sven-Eric Lorentzon.

I teorin är det en knepig konstruktion, men politik är det möjligas konst. Tack vare välvilja från alla parter har det fungerat någorlunda bra. Och ännu bättre blir det när Skogsstyrelsen nu, till slut, förbereder ett konkret produktionsmål.

Lösningen är nämligen inte att försöka gå mer i spagat, vilket var Lorentzons ofullgångna tanke, utan att ha två någorlunda mätbara mål som kan balanseras mot varandra.

Något märkligt började myndigheten med ett mål för miljön, vilket inte är lätt. Resultatet blev också därefter. Tjänstemännen smög runt i skogen och gjorde hemliga inventeringar som gav slumpvisa resultat beroende på handläggarens subjektiva bedömningar.

Nu har man i alla fall enats om gemensamma målbilder hur det bör se ut. Det är inte perfekt, men en god bit på vägen. Ett problem med miljömålet är att det handlar mer om tro än vetande, mer om att räkna hektar än åtgärder byggda på vetenskap och kunskap.

Produktionsmålet borde rimligen vara lättare att få till. Finland har haft det länge och Norge har nyligen infört det. Norrmännen slog svenskarna med hästlängder i att få till ett nationellt skogsprogram. I det anges tydligt hur mycket avverkningarna bör öka, liksom omsättningen i Skogsindustrin.

Nu flaggar Skogsstyrelsen för att något liknande är på gång i Sverige. Vad det blir återstår att se. Och det finns all anledning att syna korten. Men principen är högst rimlig.

När det exempelvis kommer utspel om att fyrdubbla skyddet av skog, som Greenpeace nyligen krävde i ett debattinlägg (SvD 28 feb) är det klokt att balansera konsekvenserna mot ett produktionsmål. Det är orimligt att bara ha en mätsticka för miljömålet och låta produktionen bli vad den blir utan någon vettig vägledning.

En del kritiker ser spöken från historien med förslag om tvångsavverkning, men den typen av detaljregler rimmar inte med dagens politik. Än viktigare än de bägge målen är principen med frihet under ansvar. I det ligger också att ta ansvar för produktionen. Då underlättar det att ha ett mål i sikte. Det kan till och med fungera med två mål om spelreglerna är tydliga med en ros och en tulpan placerade i en vas vardera.

Till toppen