Gå till innehåll

Psst...

Till den som ser detta: ha en underbar dag! :)

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 19 november 2016

Överdriven utfodring förändrar naturmiljön

Vi anser att en mycket stor del av de negativa effekterna av utfodring försvinner om frågan hur löses på ett tydligt sätt. Det skriver Helena Jonsson och Stig Lundström i ett svar till Alliansens förklaring till varför de stoppade regeringens proposition om viltutfodring.

FOTO: Arkivbild

Debatten kring regeringens viltutfodringsproposition gjorde tydligt att viltförvaltningen behöver en annan inriktning än i dag men att intressen står mot varandra. För oss är det självklart att vilda djur som regel inte kräver någon utfodring. Den skapar tvärtom en obalans mellan storleken på viltstammarna och vad naturen erbjuder i födotillgång. Avarterna av utfodring som förekommer i dag ger skador på skog och gröda som är oacceptabla. Detta är viktiga utgångspunkter när LRF driver förändringar i jaktlagstiftningen. Villfarelsen att regeringens förslag skulle innebära totalförbud blev ett sänke för propositionen.

Minst lika viktigt är hur eventuell utfodring och åtling går till. Det som jurister kallar villkor för utfodring. Vi anser att en mycket stor del av de negativa effekterna av utfodring försvinner om frågan hur löses på ett tydligt sätt.

Alla former av rotfrukter som till exempel sockerbetor, morötter och potatis är direkt olämpligt som viltfoder. Att lägga ut rotfrukter, oftast med hög sockerhalt, till älgar, hjortar och vildsvin är onaturligt och direkt skadligt för dem. De är anpassade för en helt annan, naturlig och varierad diet.

Utfodring ska ges från någon form av foderautomat, även enkla mekaniska.

Det är främst vilket fodermedel och mängden foder som avgör hur skadlig utfodringen blir. Och då menar vi inte bara de skador som övertäta viltstammar ger i jord-, skogsbruk och trafik. Överdriven viltutfodring är ett sätt att rubba förutsättningarna i naturmiljön, att förändra naturmiljön, genom att tillföra mängder av näring. Det ger en konstlad situation där det oavbrutet finns mycket mer vilt per ytenhet än vad den naturgivna fodertillgången kan ge.

Helena Jonsson

Förbundsordförande LRF

Stig Lundström

Vice ordförande och viltansvarig LRF Skåne

Till toppen