Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 14 september

"Rättssäkerheten är hotad"

Det är med skräck jag som markägare undrar över vad den så kallade talerätten kan innebära för min rätt att bruka den fastighet jag äger, skriver Per Nyström i ett debattinlägg.

Sverige har länge varit ett demokratiskt land. Där ägare av mark eller andra tillgångar som företag av olika slag eller bostäder haft lagar och förordningar som styrt vad som gäller för deras verksamhet. Har man då följt dessa regelverk, har man då kunnat utveckla och förvalta sina tillgångar på ett positivt sätt för sig och sin familj, bygd och samhälle.

Vetskapen om att det jag äger, kan jag förfoga, bruka och nyttja på det för personer mest effektiva sättet, det har alltid varit grunden till samhällsutveckling över hela världen. Då har viljan att investera funnits. Vetskapen om att det arbete eller kapital som satsas får jag möjlighet att kunna utveckla verksamheten vidare med.

I länder där äganderätten inte är säkerställd, saknas drivkraften att våga investera i anläggningar, insatsmedel, arbete att förbättra och utveckla sina företag. Det gäller speciellt långsiktiga verksamheter som jordbruk och skogsbruk. Dessa länder har ofta låg levnadsstandard samt bristande demokrati.

Nu verkar tyvärr Sverige vara på väg mot ett samhälle där rättssäkerheten för ägare av jordbruks- och skogsmark inte verkar betyda något för myndigheter eller beslutsfattare. Numera verkar våra beslutsfattare bara vilja lyssna på vad miljörörelsen har framfört för synpunkter.

Avverkningar stoppas när miljörörelsen tror att lappuggla eller lavskrika kan bli störd. För våra myndigheter tror att miljörörelsen sitter på den absoluta sanningen, samt att vår miljö i landet nu aldrig får förändras, trots att den biologiska mångfalden aldrig varit statisk.

Det är med skräck jag som markägare undrar över vad den så kallade talerätten för organisationer som aldrig behöver ta ansvar kan innebära för min rätt att bruka den fastighet jag äger. Det kulturlandskap som många vill värna om, är skapat av många enskilda markägare som kunnat lita på att de lagar och förordningar som våra beslutsfattare i demokratisk ordning beslutat om, även gällt i verkligheten.

Men nu verkar det som subjektiva åsikter från organisationer utan ansvar, blir mer och mer viktiga för våra myndigheters sätt att utöva tolkningar av regler och förordningar. Något som mer och mer saknas är en konsekvensanalys för hur den enskilde markägaren drabbas, eller vilka samhällsekonomiska effekter det får.

Om Sveriges beslutsfattare vill att landsbygden och de gröna näringarna ska ha fortsatta förutsättningar att utvecklas, måste inställningen från våra myndigheter förändras. Vi som verkar inom jord- och skogsbruk kräver att myndighetsutövningen blir rättssäker och förutsägbar.

Per Nyström

Nergården, Förtroendevald i Mellanskog och LRF

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen