Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 13 januari

Större insyn med mobila slakterier

När djuret väl lämnat gården handlar det bara om effektivitet, flöde av djur och pengar. Ett mobilt slakteri skulle utesluta transporter av slaktdjur och samtidigt ge oss djurägare full insyn från kalv till slaktkropp. Det skriver Kerstin Herbertsson och Anna-Chatrine Nennestam i ett debattinlägg.

FOTO: Malin Hoelstad

Det är många frågor som dykt upp under hösten, mycket med mat och djur i centrum. Först kom nyheten om att ett stort slakteri bjudit in djurrättsaktivister till en rundvandring inne i slakteriet. Som tack för detta använde givetvis aktivisterna det som argument till hur illa vi i Sverige behandlar våra djur.

Vi djurhållare, myndigheter, slakterierna, LRF med flera måste sluta tro att dessa aktivister är ofarliga småungar som kommer att växa ifrån sin filosofi, det handlar om sektliknande föreningar som bara har en enda sak i sikte – att få slut på allt djurägande och all köttkonsumtion.

Ett par veckor före jul sänder SVT dokumentären ”Köttets lustar”, om matvanor och köttätande, men där man också visade upp själva avlivningen och även bedövningen, som sker genom gasning av grisar. Många som tittade reagerade över metoden.

Det intressanta i det hela är att det är samma personer som är med och skriver lagar och paragrafer om hur lantbrukarna ska sköta sina djur, som nu sitter i dokumentären och talar om hur slakten effektiviserats med sekunder, allt för att hinna slakta fler djur på så kort tid som möjligt.

Vi bönder går igenom en hel rad kontroller årligen, och sanktionerna blir hårda om något inte är tillräckligt bra i kontrollantens bedömning. Men vad som händer våra djur, det sista dygnet i deras liv, dygnet då de lämnat gården, det har vi ingen insyn i. Är det rätt?

När djuret väl lämnat gården handlar det bara om effektivitet, flöde av djur och pengar. Ska man tolka det som att djurskyddet upphör när djuret lämnat gården?

Tydligen är kostnadsökningar helt okej om man kan lägga den på primärproducenten, men drabbar den slakteriet så verkar det inte acceptabelt. Då handlar det plötsligt om konkurrenskraft och tillräcklig vinstmarginal.

Vid flera tillfällen har vi försökt ta upp diskussionen om mobila slakterier, där djuren kunde avlivas hemma i sin invanda miljö, det hade varit det bästa för alla parter. Djuret behöver inte lämna gården levande, ägaren är med tills slakten är över.

Men Jordbruksverket vill inte se möjligheterna med denna typ av rullande slakteri, utan väljer enbart att ta upp svårigheter, som till exempel närvaro av veterinär, vilket givetvis går att lösa om viljan och intresset fanns.

Slakterierna tål tydligen inga som helst kostnadsökningar, medan producenten tack vare avvecklad nödslakt ibland tvingas avliva och destruera hela djurkroppar till kännbara kostnader, för mindre skador på djuret som inte nämnvärt påverkar slaktutbytet. Fin mat går till spillo, samtidigt debatteras det flitigt om att matsvinnet måste minskas.

Ett mobilt slakteri skulle utesluta transporter av slaktdjur och samtidigt ge oss djurägare full insyn från kalv till slaktkropp.

Kerstin Herbertsson

Jämjö

Anna-Chatrine Nennestam

Varberg

LÄS MER: Första slakteriet på hjul rullar ut i landet

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Land Lantbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter .

Till toppen