Älskade skogsbransch – du är min stora kärlek

Jag inser att du inte är bra för mig. Du är inte bra för dig själv heller. Det skriver Susanne Öberg om skogsbranschen.

Susanne Öberg skriver om sin olyckliga kärlek till skogsbranschen. FOTO: ISTOCK

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Jag är uppöver öronen störtkär i dig. Vi andas i takt med rötterna djupt förankrad i samma värderingar och traditioner. Vi hör ihop du och jag. Dessutom har du alla förutsättningar att ta plats i en helt ny innovativ och hållbar samhällsekonomi. 

Men jag inser att du inte är bra för mig. Du är inte bra för dig själv heller. Du ser trött, uppgiven och arg ut. Att lämna gör ont i mig, för det börjar se rätt så tomt ut runt dig. Jag skulle så gärna vilja se dig kliva fram och visa det ledarskap jag vet du har förmåga till. 

Jag skäms lite för att jag mest bara pekar på dina brister. Det hade kanske varit snällare att ge en alternativ färdplan. Så här kommer den.

Säg som det är. Erkänn misstag. Be om förlåtelse.

Det riktiga livet är inte en scen på ett SBO-årsmöte eller en kapitalmarknadsdag. Säg att det gick för fort när vi gick från yxan till processorn. För en dialog om brukandet samtidigt som du öppen med att skogsägarna, småskaligt landsbygdsföretagande och svensk skogsindustri behöver få tjäna pengar. Alla vinner när den gröna kolatomen ersätter den svarta.

Var strategisk. Välj kompetens före monokultur.

När du ser olikhet i en grupp som en tillgång så fattar du skarpare och mer avvägda beslut som alla sedan är med och driver. Du ser möjligheter och kommer med lösningar på problem innan de uppstår. Du slipper lära dig ord som taxonomi och LULUCF. 

Identifiera och uttrycka känslor. Träna din empatiska förmåga. Lev i ömsesidiga och jämbördiga relationer.

Du mår bra av att låta andra människor få betyda något för dig. Då betyder du också något för andra. Människor behöver få vara värdefulla och bli tagna i anspråk. Du mår gott och utvecklar sidor hos dig själv. Dessutom presterar du mycket bättre. Tillsammans är du stark.

Du måste bestämma hur du vill ha det med kvinnorna i ditt liv. De är 11 procent och blir allt färre för varje år. #Slutavverkat skrivs i presens och plural – för ofta. Jämställdhetsarbetets göralista är lång, just de här berättelserna borde vara enkla att sluta reproducera.

Det tar tid att förändra beteenden säger du. Jag förstår det. Du känner ju att du tjänar på dem och du omger dig bara med människor dyrkar dig för dem. Medan du tillåter det ta tid att förändra dina beteenden så är du dina handlingar. Den som förlorar mest på det är du.

Jag kommer alltid att vara din. Hör av dig när du är redo att ta bättre hand om dig själv. Vi kan hjälpas åt med det. 

Susanne Öberg, skogsägare och ledarskapskonsult

LÄS MER: Hur kan jag bidra till förändring?