Apotea-grundaren vill göra foder av vass

Pär Svärdson är en hängiven seglare, och är även ofta på Gotland på somrarna. Där har han upplevt problemen med algblomning, det vill säga bakterier som uppstår när det blir ett överflöd av fosfor i Östersjön.

– Då började jag fundera på ett sätt att ta ur fosforn ur havet, och började googla på det. Och då var min tes att om man kunde ta ut någonting ur havet, så skulle man även ta bort fosfor.

Han kontaktade flera olika forskare, bland annat Anders Kiessling, professor vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård på SLU, och i samråd med dem kom man fram till att huvudspåret skulle vara vass och musslor.

”Ett ganska okej grovfoder”

Enligt teorin skulle vassen, som i dag växer på en yta som motsvarar en femtedel av landets lantbruksareal, användas som foder till boskap i mycket högre utsträckning än i dag.

Generellt är vass som foder en nödlösning när det är missväxt eller dåliga skördar, men Pär Svärdsons idé är att vass ska användas mycket mer, och därigenom minska fosforn i vattnet.

– Vass är visserligen lite mindre näringsrikt än gräs, men inte jättedåligt. Det är ett ganska okej grovfoder, säger han.

Vill optimera vassen

Professor Anders Kiessling, som är en av de huvudansvariga för projektet på SLU, tycker att idén är mycket intressant:

– Det vi tittar på är främst mot häst och icke-lakterande ko, även om det ser ut att vara helt okej även på sinko och köttdjur. Vi är intresserade av att se om det går att optimera vassen genom att titta på skördetid, och var vi skördar. Det vill säga allt från åkerkant runt aktivt gödslad åker, våtmarker, runt Mälaren, nedanför aktivt åkerbruk till igenväxta vikar i skärgården.

– Sen är nästa fråga om det går att ensilera det här och tillföra enzymbehandling som gör att vi kan öka tillgängligheten av vassen som foder. Vi vet också att vass skördad runt produktionsfälten och på våtmarker nedanför produktionsfält innehåller betydligt mer näring än den vi finner i naturvass. De ser därför också på andra användningsområden som substrat till svampodling, som jordförbättring med mera. Där är vi just nu, så jag kan egentligen inte svara på hur det kommer att gå.

– Sen den tredje frågan: hur gör vi det lönsamt och en del i ett aktivt näringsliv, så att det inte blir bidragsberoende och en ren kostnad för samhället?

Vassen behöver gallras

Ett annat problem är svårigheterna att skörda kontinuerligt i våtmark, för att säkra att vassen fortsätter att ha en bra upptagningsförmåga av näring från vattnet.

– Frågan är hur mycket kan vi skörda, hur blir återväxten, hur skördar man naturvass för att förbättra fiskleken och behålla ett rikt fågelliv. Det är många parametrar om vi ska göra det både cirkulärt och harmonisera med omgivande natur.

Samtidigt säger Anders Kiessling att det finns mycket vass i Sverige och beståndet skulle må bra av att tuktas lite.

– I de inre vikarna längs Östersjön växer det i princip som ogräs, och det mesta av näringen stannar i strandzonen, så det skulle vara väldigt effektivt att skörda där och inte längre ut i kustbandet eller havet. Beräkningar på vass på ostkusten visar på teoretiska ekonomiska värden runt 100, kanske så mycket som 200 miljoner kronor, om vassens funktion som foder kan förbättras genom till exempel enzymbehandling och ensilering.

Kan bli verklighet nästa sommar

Pär Svärdson hoppas nu på att fler ska haka på hans idé.

– Om du kan få fram ett ekologiskt djurfoder som du kan skörda, som finns i nästan obegränsad mängd, och som inte påverkas av torka, då kan lantbrukarna tjäna pengar på att skörda vass i stället, och samtidigt göra miljön en tjänst.

Hans vision är att det ska finnas en färdig produkt till provförsäljning redan nästa sommar.

– Vi kanske inte är mogna att producera i stor skala, men då kan vi prova att ge det till hästar och kor och se om de tycker om det.