Är det för de blodiga smalbenen?

Finns det vettiga skäl för att åka till en utställning som Agritechnica? Det undrar Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Är det för att i 20 minuter få sitta på golvet i spårvagnen dit? För att åla sig fram mellan bönder med reklamplasthinkar och ihoprullade affischer i jätteformat.

För att slå smalbenen blodiga mot skivorna på tallriksredskap när man försöker kringgå plasthinksbönderna i gångarna? För att en hel dag inte äta annat än gummitraktorer från godisfirman i Bonn när man väntar vid infodiskar?

För att uppleva den gyllene fototimmen mellan klockan 18 då showen stänger och hallarna töms på folk, och klockan 19 då vakterna motar ut en? För att vid 21-snåret på kvällen knåpa ihop något åt redaktionen?

Eller för att få chansen att faktiskt förstå varför det blir sned utsädesfördelning i såmaskinens luftutmatning? Eller hur spillmätarna fungerar på en helautomatisk skördetröska?

Eller för att få se kanske världens enda dieselelektriska specialtraktor för fasta körspår med påbyggd drönarlandningsplats? Eller för hitta en hjulbytesvagn med vevdriven hjulroterare? Eller för att hitta forskare som är specialister på morgondagens jordbruksteknik?

Uppenbarligen har 400 000 bönder hittat fler skäl för besöket än emot. Och en dag på Agritechnica kan ju faktiskt vara alldeles, alldeles underbar.

LÄS MER: Mycket svenskt på Agritechnica