Maten är A och O

Min närmaste kyrka har en mycket vacker altartavla. Den pryds av Jesus på korset framför en glasmosaik. Upptill syns de grekiska bokstäverna alfa och omega i färgat glas. De bokstäverna har för oss gett upphov till begreppet A och O – alltså det allra viktigaste. 

För de flesta av oss torde ”mat på bordet” alltid ha varit det viktigaste. Ju mer självklart det har blivit att alltid ha mat, ju mer har det blivit A och O hur maten produceras. Om det en gång räckte med att det var ”bara” mat, så har det på senare tid varit etik, moral, miljö och klimat som varit A och O. 

Med några procents prisuppgång och inflation slås jag av hur ytliga och sårbara dessa våra vällovliga värderingar är, för helt plötsligt är det priset som är A och O. Media trummar ut det enkla och onyanserade budskapet att ”maten är för dyr”, då man kanske i stället skulle förklara vad det är som gör att maten faktiskt kostar att producera och nödvändigheten av att vårt jordbruk finns kvar.

Till och med ministrar ropar efter billigare mat. Men jag hör ingen som vill se den billigare gjord – utan för myndigheterna gäller detsamma, att kraven är A och O. Tänk, om man i stället fått se ministrar och politiker försvara den jordbrukspolitik och produktion de själva beslutat om. Och varför högt ställda krav faktiskt kan vara värda sitt pris.

Jag kunde nyligen läsa att min kommuns skolor inte längre har råd med ekomat eller närproducerat i samma utsträckning, utan man uttrycker det krasst som att ”medel går före mål”. Jag kan tänka mig att en kommuns samtliga verksamheter drabbas av inflation och kostnadsökningar, men just skolmaten är märkligt nog den enda besparing som aviserats. Snöröjning eller infrastruktur får kosta vad det kosta vill med miljökrav som driver upp kostnaden, men just maten har blivit för dyr. Vilka signaler skickar det till våra framtida konsumenter om de får lära sig att maten inte längre är A och O, och att värderingar har ett tveksamt värde endast då vi tycker oss ha råd? Djuretik och matens koppling till vår närmiljö får måhända en teoretisk förklaring för skolbarnen, men i längden är det ohållbart om det stannar vid en teori.

Åter till altartavlans alfa och omega. I det grekiska alfabetet är de också den första och sista bokstaven, och det är närmast skrämmande hur det stämmer för vår mat. Den är det första vi sparar in på, men samtidigt det sista vi kan vara utan. 

Arne Lindström, lantbrukare Röbäck