Att spara skogen går hand i hand med ökad tillväxt

Ute är mörkt och kallt och juletiden har just passerat. Denna högtid där skogen under några veckor kommer in i våra hus, där julgranen med sin doft, sin grönska och gud bevars en del medföljande småkryp och alla vassa barr som sedan faller i drivor. Granen får ett sådant enormt symboliskt värde, och ett betydligt högre kubikmeterpris än vanligt.   

Men granen har ju ett värde och mening året om liksom alla andra träd i våra skogar. Ett värde både som kolbindare och råvara till allsköns viktiga produkter, och är habitatskyskrapor där andra arter kan leva och frodas. 

Ja, för skog har vi verkligen gott om i vårt land. Sveriges yta täcks av två tredjedelar skogsmark och om jag går ut genom dörren och ut i skogen här i min del av världen, så kan jag knalla på genom skog av olika slag och ålder, genom hela Norrbotten tills skogen övergår i fjäll. ja, jag vill nog påstå att man kan gå i skogsmark genom hela landet. Det är något som många andra länder i EU avundas oss och ändå är det Sveriges och Finlands skogsbruk som synas under lupp, för att skogen just nu är så het.   

Vi skogsägare möts då och då av en annan inställning. Ett synsätt där skogsbruket är av ondo, något vi skulle klara oss utan. En uppfattning om att skog bara är skog när den är gammal, allt därutöver är miljöförstörelse och kapitalism. Som skogsägare känner man sig så klart orättvist påhoppad och begränsad. Vi värnar ju om vår mark, vårt brukande och framtiden för skogen. Vi hamnar så lätt i verbala skyttegravar och försvarar antingen spara eller skydda, eller tillväxt och ökad virkesproduktion.

Men varför är det så svårt att se att spara skogen går hand i hand med att öka tillväxten? Det ena utesluter ju inte det andra. Låt skogsägarna få visa det – men på frivillig väg och inte under galgen. Eftersom det verkar vara så lätt för gemene man att bortse från skogsbruket som skogsägarens inkomst; kan vi då få en trovärdig konsekvensanalys om exakt vad ett minskat eller ökat skogsbruk leder till – i kronor, i regional och nationell påverkan, i miljö- och klimatpåverkan och för framtida kunskap. Och sedan pedagogiskt jämföra det med vad man får avstå från eller tillgång till i spåren. 

Bara genom att hänga med genom skogen, en mil eller tre i någons skotramp, längs stigar, rågångar och myrkanter, så kan mycket kunskap utväxlas, och man ser skogen bland alla träd. 

Jenny Karlsson, skogsägare, Kalix