Även de minsta kraftverken är samhällsnyttiga
En ändring av prövningen för småskaliga vattenkraftverk är välkommen. Men det finns fortfarande utrymme för myndigheterna att tolka, skriver Kerstin Davidson i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Efter en lång och klargörande debatt i riksdagen föll i förra veckan klubban för det lagförslag kring vattenkraften som förhandlats fram mellan regeringen och delar av oppositionen. Det är ett steg framåt för den hårt prövade småskaliga vattenkraften. Beslutet i riksdagen innebär bland annat att de små kraftverkens gamla rättigheter erkänns. Det betyder i sin tur att de inte behöver nypröva, utan i stället får ompröva sina rättigheter.
Hittills har nyprövningar krävts, vilket inneburit att kraftverksägarna i sin miljökonsekvensbeskrivning måste beskriva hur det varit innan kraftverket fanns. Eftersom anläggningarna ofta har månghundraåriga anor borde kravet ha fallit på sin egen orimlighet. Men det har ändå krävts av myndigheterna.
Det påpekas också i propositionen att prövningen ska utformas så att den inte blir "onödigt administrativt och ekonomiskt betungande" för den enskilde.
Det här är bra och välkommet. Men det finns däremot andra skrivningar i förslaget som lämnar utrymme för tolkningar på myndigheterna, som även i fortsättningen kan driva krav på utrivning. Mot det ville M, C och KD stämma i bäcken i en reservation som också fått stöd av SD. Partierna argumenterade bland annat för att det i propositionens text skulle skrivas in att den småskaliga vattenkraften är en samhällsnyttig verksamhet.
Det hade varit en angelägen markering. Förvisso är många av kraftverken mycket små. Men i en kris, då det storskaliga elsystemet kan slås ut, kan även de minsta bidra till att viktiga samhällsfunktioner hålls i drift. De små kraftverkens betydelse för vår beredskap var något som framhölls i riksdagsdebatten.
Tydlighet är viktigt. Det har sedan tidigare visat sig att nitiska myndigheter gärna gör tolkningar i strid mot lagstiftarens ambitioner. Ett flagrant exempel är strandskyddet som gjordes mer flexibelt, så att det skulle bli möjligt att bygga strandnära på landsbygden. Men länsstyrelser har i stället utnyttjat möjligheten i bestämmelserna för att utvidga strandskyddet.
För de kraftverksägare som följde debatten från Riksdagshusets läktare stod hoppet till att reservationen från M, C och KD skulle röstas igenom. Så blev det tyvärr inte. Liberalerna svek den övriga alliansen, vilket är beklagligt.