Börja om från början, börja om på nytt...

Efter valet bör det tillsättas en parlamentarisk utredning om skogspolitiken och lagens mål. Åsikten framfördes i ett väl balanserat debattinlägg av Lars-Erik Liljelund i Dagens Nyheter 29 juli. Han fick omgående stöd av alla fyra ordföranden i skogsägarföreningarna DN 2/8).

Det är välkommet och banbrytande. Vi har haft fem tunga skogspolitiska beslut:

1903 - krav på återväxt

1923 - ungskogen värnas

1948 - uthållighet och lönsamhet blev ledord

1979 - krav på att beskoga glesa områden (ofta dagens nyckelbiotoper), krav på att avverka "överårig" skog och röjningskrav.

1993 - Avreglering, frihet under ansvar och två jämställda mål, miljö och produktion

Dels visar den historiska tillbakablicken tyngden av beslut kopplade till parlamentariska utredningar, dels visar det att 1993 års beslut är överårigt. Visserligen har det justerats, men i grunden har vi lappat och lagat på ett beslut som var otydligt redan när det kom. Dessutom har förutsättningarna förändrats genom att vi fått ett klimatmål.

Om man nu ska tänka nytt är det lika bra att börja med rådet till varje textförfattare; "Kill your darlings".

Det två jämställda målen har haft sin tid, gjort nytta, men också bidragit till otydlighet. Det är bättre att samla allt under en hatt, exempelvis "uthålligt skogsbruk".

Därunder finns målen som måste göras begripliga och uppnåbara. Biologisk mångfald behöver definieras och mätas genom att räkna arter. Sociala värden bör rimligen handla om att locka ut allmänheten i naturen, också det är mätbart. Klimatet handlar om att lagra kol och ersätta fossila produkter. Produktionen räknas i tillväxt och kubikmeter. Det femte målet, att värna kulturvärden, mäts redan med förskräckande resultat.

Utmaningen är förstås att definiera målen och väga dem mot varandra, eftersom de delvis pekar åt olika håll.

Dessutom är det frestande att blanda ihop mål och medel. Exempelvis är arealen reservat rimligen inget mål, det är ett av flera medel.

Det finns all anledning att hålla både näringens företrädare och miljörörelsen på en armlängds avstånd från utredningen. Tyvärr finns det inga förutsättningar att komma överens och nå en samsyn. Alltför mycket kraft har lagts på konflikthantering och ändlösa överläggningar.

Det här är upp till politikerna, vilket gör det till valets viktigaste skogsfråga. En hel del talar för att det blir en parlamentarisk utredning. Nu gäller det att välja riksdagsmän som förstår skogens förutsättningar och möjligheter.