Dags att våga prata enklare jobb

Jag tror vi måste ta en rejäl diskussion om vad som ska kunna produceras i Sverige. Det har bland annat kriget i Ukraina gjort tydligt, skriver Peter Borring.

Under Ukrainakrigets första del blev det snabbt tydligt hur beroende vi gjort oss av Ukraina, och i än högre grad av Ryssland. Vi tillverkar inte ens armeringsjärn längre - i ett stålland som Sverige, skriver Peter Borring i en krönika.
Under Ukrainakrigets första del blev det snabbt tydligt hur beroende vi gjort oss av Ukraina, och i än högre grad av Ryssland. Vi tillverkar inte ens armeringsjärn längre - i ett stålland som Sverige, skriver Peter Borring i en krönika. FOTO: STUDIO DITTMER

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Jag tror vi måste ta en rejäl diskussion om vad som ska kunna produceras i Sverige.

Under Ukrainakrigets första del blev det snabbt tydligt hur beroende vi gjort oss av Ukraina, och i än högre grad av Ryssland. Vi tillverkar inte ens armeringsjärn längre - i ett stålland som Sverige.

För en sann frihandelsvän är detta helt rätt. Varför ska vi nedlåta oss till att tillverka så enkla grejor som armeringsjärn? Det är väl bättre att det tillverkas i ett lågkostnadsland och så fokuserar vi på ”mera kunskapsintensiv” industri som passar på en höglönemarknad. Låter väl logiskt? Ända tills man inser att vi faktiskt har rätt stort behov av produkter som inte alltid klassas som högteknologiska och där priset är en viktig del.

För att klara den svenska modellen med höga skatter, ambitiös välfärd och höga löner, har vår arbetsmarknad och vårt näringsliv reformerats så att vi i princip enbart har ”högkvalificerade jobb som kräver minst gymnasieutbildning”. Lika konsekvent produceras allt som svensken behöver och som inte får kosta något utomlands, eller möjligen med utländska gästarbetare till andra löner än ordinarie svenska kollektivavtal. Vi köper in de grönsaker, byggmateriel och kläder som vi inte är beredda att betala dyrt för. Det är ju lättare än att prata om att vi faktiskt måste ha lägre instegslöner och tydligare lönetrappa där det lönar sig att ha erfarenhet och utbildning.

Mina Krav-godkända tistlar och skräppor kräver varken kunskap i svenska eller gymnasiebehörighet för att plockas. Bara viljan att arbeta utomhus och god grundfysik. Att lägga in svenska lantarbetarlöner för att utföra jobb som varken kräver utbildning eller erfarenhet förutsätter en kalkyl som över tid måste vara betydligt bättre.

Detsamma gäller egentligen lönesättningen för nyutbildade från exempelvis naturbruksgymnasier eller fordonsprogram. Oavsett om vederbörande är väldigt duktig, har jobbat en hel del eller är en nyutsprungen som inte skrapat ihop ens godkända betyg, är ingångslönen i princip densamma. Var finns incitamentet att bli godkänd på gymnasiet?

I de flesta andra länder finns olika former av instegslöner och lärlingsfunktioner. Om vi vill öka integration av nya svenskar som i dag står långt från arbetsmarknaden och dessutom vill öka produktionen av annat än JAS-plan, fossilfritt stål och avancerade batterifabriker, måste vi nog tänka om. Här vilar ett mycket stort ansvar på arbetsmarknadens hittills rätt fantasilösa parter. LRF kan ha en viktig roll att skjuta på därvidlag.

Peter Borring, lantbrukare, Skänninge

LÄS MER: Peter Borring: Lokalavdelningar riskerar att dö sotdöden