Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 17 januari

”Dags att återinföra tjänstemannaansvar”

Det är dags att återinföra tjänstemannaansvaret så att de som fattar beslut i offentlig förvaltning tar ansvar för vad de gör, till exempel jakten på fosforutsläpp från enskilda avlopp, anser debattören.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Enskilt avlopp.
Enskilt avlopp. FOTO: Jorgen Hildebrandt

Ämbetsmannareformen från 1975 avkriminaliserade stora delar av det straffrättsliga ansvaret för offentligt anställda. Tjänstemannaansvaret var en reglering som innebar att en tjänsteman i offentlig förvaltning hade ansvar för fattade beslut och kunde bli föremål för disciplinära åtgärder eller avsked.

I dag kan vi konstatera att inga tjänstemän riskerar åtgärder eller avsked oavsett vilka beslut som fattats. Ett av många beslut som fattats av våra politiker är beslutet att starta jakten på fosforutsläpp från enskilda avlopp. Beslutet grundade sig på mycket tvivelaktiga uppgifter lämnade av Havs- och Vattenmyndigheten (HoV) i 2013 års rapport.

2016 presenterade HoV en ny konsekvensutredning. I den framgår det att uppgifterna som lämnades i 2013 års rapport, och som låg till grund för den lagstiftning som nu gäller, inte är övertygande utan snarare missvisande. I 2016 års rapport skriver man att ur ”kostnadseffektivitetsperspektiv är det inte motiverat att ställa höga krav på fosforrening i områden där det inte finns övergödningsproblem eller risk för övergödning”. Det är heller inte kostnadseffektivt att jobba efter generella regler.

HoV skriver vidare att i avsaknad av bedömningsunderlag är det svårt att ta hänsyn till markretentionen. Det är därför troligt att man generellt har överskattat påverkan av fosfor från små avloppsanläggningar. Uppgifter som går att läsa i HoVs rapport. Vidare redovisas utsläppsvolymer från jordbruket som visar på utsläpp av kväve och fosfor på 400 procent högre värden än enskilda avlopp. Kommunala reningsverk släpper ut 40 procent mer fosfor än enskilda avlopp.

Vad som då är upprörande och dessutom stötande är att miljöskatterna på kväve- och fosforgödningsämne upphörde samtidigt som beslutet togs att jaga fosfor från enskilda avlopp. Av den anledningen vore det på sin plats att uppgifter som lämnats och som legat till grund för lagstiftning rättsligt borde prövas och tjänstemän ställas till svars.

I EUs tätbebyggelsedirektiv från maj 1991 kan man läsa om beslutet att starta insamling och rening av avloppsvatten. I det beslutet beskriver EU vad en tätort är – område med minst 200 invånare där avstånden mellan husen är mindre än 200 meter och andelen fritidsfastigheter understiger 50 procent. Enbart den regeln fritar de allra flesta boende på landsbygden från kommunala krav och tvångsmedel.

Medborgarnas förtroende för myndigheter och politiker är samhällets viktigaste valuta. Förvaltningslagen reglerar myndigheternas verksamhet och syftet är att människor ska behandlas rättvist och demokratiskt. Lagen ska garantera enskilda människors rättssäkerhet i kontakten med myndigheter.

Lagen föreskriver också att de påtalade åtgärderna ska vara proportionerliga i förhållande till det eftersträvande syftet och om åtgärden går längre för att tillgodose syftet så står den i strid mot EU-rätten och ska undanröjas. Det som nu sker inom kommunerna, som resultat av HoV, är förödande.

Länsstyrelserna och miljödomstolarnas handläggning av överklagandeärenden är också i strid med vår grundlag. Överklagandeärendena avslås på löpande band utan att de faktiska förhållandena undersökts. Detta strider mot förvaltningslagen.

Man har heller inte följt eller tagit hänsyn till Miljöbalkens 7§ skälighetsregeln. Skälighetsregeln innebär att allmänna hänsynsregler ska användas så att kraven som ställs ska vara miljömässigt motiverade utan att vara ekonomiskt orimliga att genomföra. Verkligheten, som den ser ut i dag, strider därmed mot både Förvaltningslagen men även Miljöbalken.

Därför krävs det snabba och kraftfulla förändringar av lagstiftningen samt kraftfulla pekpinnar till de offentligt anställda tjänstemän som fortfarande ihärdigt arbetar efter felaktiga förutsättningar. Det kan inte vara rimligt att kostnaden för ombyggnad av ett fungerande avlopp på vissa fastigheter är högre än värdet på hela fastigheten.

Läs skälighetsregel i Miljöbalken. Gör som finska politiker lyssna på era medborgare gör om och gör rätt.

Sven-Olof Jansson,

Graninge

Relaterade artiklar

Till toppen