Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 4 maj 2012

Därför behövs en ny skogspolitik

Den nuvarande skogspolitiken har legat i stort sett oförändrad i 20 år. Stora förändringar har skett i vår omvärld, både i Sverige och globalt. De ändrade förutsättningarna betyder att skogspolitiken måste ändras radikalt för att kunna hantera de utmaningar som den svenska skogen och skogsbruket står inför. Vad har då hänt sedan 1992 med bäring på skogen? 1) Riksdagen har lagt fast miljömål som preciserar vilken miljökvalitet som ska råda i skogen när miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv är uppnådda. Myndigheternas utvärderingar visar att vi är långt ifrån att nå målen. Miljömålen som rör skog och skogsbruk måste ses parallellt med skogspolitikens eget miljömål. Till skillnad från detta är miljömålen betydligt mer utvecklade och preciserade när det gäller just miljökvaliteten. I själva verket har vi ett stort restaureringsbehov i skogslandskapet. 2) Vi har gått med i EU, med ansvar att genomföra bindande regler om miljön som bland annat rör skog. Vi har långt kvar till att nå målen om gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper i skog som omfattas av fågel- respektive art- och habitatdirektivet. Vi har inte ens klarat att införliva EU:s artskyddsbestämmelser så att de gäller i skogsbruket på ett tydligt sätt. 3) Klimatförändringen har seglat upp som en ödesfråga som måste hanteras med stor kraft. De nordliga barrskogarna och skogsmarken har en central roll i det sammanhanget genom att de binder, och kan binda ännu mera, kol. Biobränslet har en nyckelroll i omställningen till ett fossilfritt energisystem. 4) Sverige har ratificerat Århuskonventionen, och därmed åtagit sig att säkra allmänhetens, bland andra miljöorganisationers, rätt till deltagande i beslutsprocesser, och rätt att föra talan i frågor som rör miljön. Detta är inte genomfört inom skogsbruket. 5) Vi ser ett växande politiskt stöd för synsättet att ekosystemtjänsterna är oumbärliga för människan och samhället. Inför Rio +20 lyfter regeringen fram prissättning och värdering av ekosystemtjänster. Idag sker ingen sådan värdering av skogens ekosystemtjänster, till exempel av livsmiljöer för växter och djur, kolbindning, vattenhushållning och miljö för rekreation och naturupplevelsebaserad turism. Kort sagt: anspråken på skogen har ökat, liksom kraven på skogsbruket. Miljömålen nås inte. Vi uppfyller inte våra åtaganden. Naturskyddsföreningen anser därför att tiden är mogen för en ny skogspolitik. Utgångspunkter för en ny sådan bör vara: - Hållbart nyttjande utifrån hållbarhetsbegreppets tre dimensioner. FN-konventionen om biologisk mångfald bör utgöra grund beträffande påverkan på skogens arter och ekologi. De ökade anspråken på skogen medför att frågan om hur vi ska använda skogen på bästa sätt är en nyckelfråga. Skogens roll att tillhanda råvara till skogsindustrin är endast en av flera legitima roller som skogen har. - De ekosystemtjänster som skogen levererar ska upprätthållas, och dessa tjänster bör värderas där så är möjligt och lämpligt. I förlängningen bör utredningen se på hur samhället, när så är lämpligt och nödvändigt, bäst kan och bör betala för sådana tjänster. - Skogen och skogsmarkens förmåga att binda kol ska utnyttjas optimalt. Detta bör innefatta att se på brukningsmetoder, omloppstider och att skydda skog i syfte att ännu bättre binda kol över den närmaste 50-årsperioden. - Skogsbruket ska utformas så att vi når de miljökvalitetsmål som riksdagen har lagt fast, och uppfyller våra åtaganden inom EU och konventioner. - Att synergier mellan framför allt bevarande av biologisk mångfald, kolbindning och tillhandahållandet av ekosystemtjänster tas tillvara inom skogen och skogsbruket. Vi har inte världens bästa skogspolitik. Idag vet vi att vi inte ens klarar gårdagens krav inom den rådande politiken. Allt tyder på att det blir ännu svårare att klara morgondagens. Vi kan inte längre låtsas om som om ingenting har hänt sedan 1992. Hur skogen sköts och hanteras är en fråga som inte endast berör skogsbruket. Levande skogar ligger i hela samhällets intresse. Sverige behöver en ny skogspolitik.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Vad har då hänt sedan 1992 med bäring på skogen? 1) Riksdagen har lagt fast miljömål som preciserar vilken miljökvalitet som ska råda i skogen när miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv är uppnådda. Myndigheternas utvärderingar visar att vi är långt ifrån att nå målen. Miljömålen som rör skog och skogsbruk måste ses parallellt med skogspolitikens eget miljömål. Till skillnad från detta är miljömålen betydligt mer utvecklade och preciserade när det gäller just miljökvaliteten. I själva verket har vi ett stort restaureringsbehov i skogslandskapet.

2) Vi har gått med i EU, med ansvar att genomföra bindande regler om miljön som bland annat rör skog. Vi har långt kvar till att nå målen om gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper i skog som omfattas av fågel- respektive art- och habitatdirektivet. Vi har inte ens klarat att införliva EU:s artskyddsbestämmelser så att de gäller i skogsbruket på ett tydligt sätt.

3) Klimatförändringen har seglat upp som en ödesfråga som måste hanteras med stor kraft. De nordliga barrskogarna och skogsmarken har en central roll i det sammanhanget genom att de binder, och kan binda ännu mera, kol. Biobränslet har en nyckelroll i omställningen till ett fossilfritt energisystem.

4) Sverige har ratificerat Århuskonventionen, och därmed åtagit sig att säkra allmänhetens, bland andra miljöorganisationers, rätt till deltagande i beslutsprocesser, och rätt att föra talan i frågor som rör miljön. Detta är inte genomfört inom skogsbruket.

5) Vi ser ett växande politiskt stöd för synsättet att ekosystemtjänsterna är oumbärliga för människan och samhället. Inför Rio +20 lyfter regeringen fram prissättning och värdering av ekosystemtjänster. Idag sker ingen sådan värdering av skogens ekosystemtjänster, till exempel av livsmiljöer för växter och djur, kolbindning, vattenhushållning och miljö för rekreation och naturupplevelsebaserad turism.

Kort sagt: anspråken på skogen har ökat, liksom kraven på skogsbruket. Miljömålen nås inte. Vi uppfyller inte våra åtaganden. Naturskyddsföreningen anser därför att tiden är mogen för en ny skogspolitik. Utgångspunkter för en ny sådan bör vara:

– Hållbart nyttjande utifrån hållbarhetsbegreppets tre dimensioner. FN-konventionen om biologisk mångfald bör utgöra grund beträffande påverkan på skogens arter och ekologi. De ökade anspråken på skogen medför att frågan om hur vi ska använda skogen på bästa sätt är en nyckelfråga. Skogens roll att tillhanda råvara till skogsindustrin är endast en av flera legitima roller som skogen har.

– De ekosystemtjänster som skogen levererar ska upprätthållas, och dessa tjänster bör värderas där så är möjligt och lämpligt. I förlängningen bör utredningen se på hur samhället, när så är lämpligt och nödvändigt, bäst kan och bör betala för sådana tjänster.

– Skogen och skogsmarkens förmåga att binda kol ska utnyttjas optimalt. Detta bör innefatta att se på brukningsmetoder, omloppstider och att skydda skog i syfte att ännu bättre binda kol över den närmaste 50-årsperioden.

– Skogsbruket ska utformas så att vi når de miljökvalitetsmål som riksdagen har lagt fast, och uppfyller våra åtaganden inom EU och konventioner.

– Att synergier mellan framför allt bevarande av biologisk mångfald, kolbindning och tillhandahållandet av ekosystemtjänster tas tillvara inom skogen och skogsbruket.

Vi har inte världens bästa skogspolitik. Idag vet vi att vi inte ens klarar gårdagens krav inom den rådande politiken. Allt tyder på att det blir ännu svårare att klara morgondagens. Vi kan inte längre låtsas om som om ingenting har hänt sedan 1992.

Hur skogen sköts och hanteras är en fråga som inte endast berör skogsbruket. Levande skogar ligger i hela samhällets intresse. Sverige behöver en ny skogspolitik.

Karin Åström, vice ordförande i Naturskyddsföreningen

Jan Terstad, skogs- och naturvårdschef Naturskyddsföreningen

Till toppen