Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 6 augusti

Djurhanteringen måste bli bättre

För att minimera stressen hos djuren och ge bättre kött är djurhanteringen från bonden till avlivning och slakt helt avgörande, skriver debattören Tommy Öhman.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Djurhanteringen måste bli bättre från bonden till avlivning och slakt. Främst för djurens skull, rent etiskt, men det är också helt avgörande för kvaliteten på köttet. Min erfarenhet gäller nötkött. Så fort djuren hanteras av främmande personal och i en ovan miljö, blir de mer eller mindre stressade. Köttet blir då segare och i värsta fall helt oätligt, blåaktigt och blankt.

Så det optimala är att djuret avlivas i sin hemmiljö i sällskap med andra. Vi är flera i Sverige, som försökt få ansvariga myndigheter att förstå problemet. Vi hade också tidigare en möjlighet till avlivning på gården, om omhändertagandet skedde inom tre timmar.

Jag, Maria Alarik och Christel Benefalk på Länsstyrelsens landsbygdsenhet i Uppsala, arbetade fram ett förslag om slaktbodar i containrar, som då kunde flyttas mellan gårdarna. Förädlingen kunde sedan ske på en större central anläggning. Alternativet var enkla standardiserade lokaler för slakt, så utspridda som möjligt. Vitsen var att slippa dyra ansökningskostnader och få en billig och bra slaktlokal. Men bara ansökningen skulle kosta 40 000 kronor då, i början av 2000-talet.

Jag kontaktade då Bo Algers, och om jag minns rätt kom vi fram till att de djur som ska skickas till slakt, ska vara tillsammans minst tio dagar före slakt. Och de ska hållas ihop hela vägen till slakten och inte blandas med andra djur. I stort sett stämmer det med Kravs regler.

Upplandsbonden, som idag har cirka 150 Krav-bönder som medlemmar, har från starten 2006 jobbat med att utveckla hanteringen till slakt, för att minimera stressen hos djuren. Vi samarbetar med en transportör och slaktföretag så att intransporten ska bli optimal. Och att bönderna förbereder och skickar så många djur som möjligt. Betalningen ökar för antalet djur, och de bör helst inte vara färre än tre. När vi på vår gård skickade kalv till slakt följde alltid modern med. Upplandsbonden har också haft utbildningar i hur man bäst hanterar nöt i olika situationer.

Avslutningsvis kan jag berätta om min morfar, som samlade in slaktdjur till Wiks brygga. Han åkte båt till Stockholm och tog tåg sista biten till slakteriet tillsammans med alla sina djur. Det berättade han när han visade pistolen han hade med sig, eftersom det blev mycket kontanter.

När bönderna kom med kalvar till slakt, väntade han med vägningen, då kalvarna hade fått en massa mjölk strax innan de kom till slakteriet. Köttet lindades in i lakan och kyldes med is från isstacken, täckt av spån. Isen sågades och hämtades från sjön. Min mormor slaktade själv en häst, när morfar var sjuk. Mest minns jag henne när hon blåste och skrapade tarmar till korven, det luktade inte gott.

Tommy Öhman, Aloppe

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen