Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 1 november

”Förstår Miljö- och hälsosskyddsnämnderna sitt ansvar?”

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna är bekväma och tycker det är enklast att överlåta alla beslut på inspektören, skriver debattören.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Det är fel att en avloppsinspektör opåtalat kan kräva olika åtgärder - och dessutom utfärda vite, tycker debattören.
Det är fel att en avloppsinspektör opåtalat kan kräva olika åtgärder - och dessutom utfärda vite, tycker debattören. FOTO: Björn Ullhagen

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna utgör en egen myndighet med rätt att fatta beslut, som kan ge långtgående ekonomiska konsekvenser för enskilda personer i kommunen. I extrema fall kan besluten leda till ekonomisk ruin.

Myndigheten kan på många sätt jämföras med våra tingsrätter. Vid tingsrätten är det den allmänne åklagaren, som pläderar för varför en tilltalad ska fällas enligt någon lag. I miljö- och hälsoskyddsnämnden är det den kommunala hälsoskyddsinspektören eller avloppsinspektören, där sådan finns.

Det finns dock en stor skillnad. Ingen skulle komma på tanken att delegera rätten att fatta domslut till den allmänne åklagaren. Men miljö- och hälsoskyddsnämnderna skäms inte för att överlåta denna rätt på avloppsinspektören. Han eller hon kan opåtalat kräva olika åtgärder, som den ”åtalade” måste följa – och dessutom utfärda vite.

Men man har ju möjlighet att överklaga. Javisst, men jämför det med att en åklagare skulle få samma dubbla befogenhet att både åtala och utdöma påföljd.

Nämnderna gör detta av ren bekvämlighet. De flesta ledamöter är lekmän och tycker det är enklast att överlåta allt på inspektören. Det är ju han eller hon som kan lagen. Ärenden avgörs ofta av inspektören utan att den tilltalade får möjlighet att föra sin talan. Man utgår oftast från generella bedömningar i stället för individuella.

Den enda delegering som bör göras till en inspektör, är att få göra överenskommelser med sakägare, som själv inser att avloppet bör åtgärdas. Alla andra beslut bör fattas av nämnden. Det måste också påtalas att nämndens uppgift inte bara är att företräda statens intressen, utan nämnden har också en skyldighet att företräda sina kommuninnevånare. Det är trots allt de som står för nämndens kostnader.

Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet

Relaterade artiklar

Till toppen