Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 21 november 2014

Frilevande kronvilt i sydsvenskt skogsbruk?

Från en mycket låg täthet på 1950-talet har kronviltsstammen tillåtits öka och sprida sig i Syd- och Mellansverige under de senaste årtiondena. Detta har resulterat i svåra betningsskador på barrskogsföryngringar på lokaler där kronviltet har kunnat etablera sig.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Studier visar att skadorna är mest omfattande i det jordbruksdominerade landskapet. Granbestånden löper störst risk att utsättas för barkskalning/flängning i åldern 10-45 år

medan tallen riskerar betning mellan 5- 20 år där det finns etablerade stammar av kronvilt. I praktiken innebär detta att det räcker med besök av kronvilt tre-fyra gånger under en period av 35 år för att det ska uppstå betydande kostnader för markägaren.

Det är inte ovanligt att 80-90 procent av stammarna i ett granbestånd skadas av kronvilt vilket ger mycket kännbara intäktsbortfall för skogsbrukaren. Detta ska ställas i relation till de betydande insatser som markägarna gör i form av barkborre- och snytbaggebekämpning samt kostnader för utveckling av plantmaterial. Var finns den röda tråden?

Innan vi låter utvecklingen fortsätta bör det göras någon form av konsekvensanalys. Vad händer med det sydsvenska granskogsbruket om ökning och spridning av kronvilt

fortsätter? Eftersom den värdefulla rotstocken på granen blir massaved istället för timmer finns det anledning att ställa frågan hur råvaruflödet till sågverken kommer att påverkas på lång sikt och framför allt, finns det intäkter från kronviltet som matchar dessa kostnader.

Innan vi vaknat och förstått allvaret i detta bör det införas allmän jakt på kronvilt (jämför jakttider på rådjur och dovvilt) för att mildra skadorna för enskilda skogsbrukare. Det löser sannolikt inte problemen men är en viktig signal till landets skogsbrukare.

Ytterligare kollektivisering och byråkratisering av kronviltsjakten löser inte skogsbrukarnas problem beroende på kronviltets flockbeteende och att de alltid kommer att hitta sina favoritbiotoper som kommer att utsättas för extremt betestryck. Drömmen om att kollektivt förvalta kronvilt över stora områden kan vi glömma om vi fortfarande vill ha ett någorlunda fungerande skogsbruk i framtiden.

Förutom för sin egen ekonomi har skogsägaren ett ansvar gentemot samhället. Skogsvårdslagen säger i § 1 följande. "Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bibehålls.”

Vi bör få möjligheten att försöka uppnå dessa mål. Det duger inte att samhället vänder ryggen åt en hel yrkeskår som har att förvalta en av landets mest betydelsefulla naturresurser. Därför är det viktigt att allmän jakt införs på kronvilt och att jakttiden utökas till att även omfatta februari månad.

Carl-Johan Nordström, Djurtorp, Johannishus

Till toppen