Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 24 februari 2017

Gör om Artskyddsförordningen

För att skapa tydlighet och trygghet för skogsägare bör regeringen genomföra förändringar i artskyddsförordningen. Det skriver Lars-Axel Nordell (KD), i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Rolf Segerstedt

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har nyligen dömt till förnuftets fördel i det uppmärksammade rättsfallet med bombmurklor som hindrade avverkning i en skog i Värmland. En viktig seger för rättssäkerheten. Samtidigt visar detta exempel att äganderätten hänger löst när olika myndigheter sveps med i en överdriven lagtolkning.

Vi ska minnas att före MÖDs utslag har länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Miljödomstolen kommit fram till att markägaren utan ersättning ska förlora rätten att bruka sin skog. Det bör också påpekas att särskilda skyddsregler gäller för fåglar och däggdjur, vilket gör att den dispensregel MÖD hänvisar till i fallet med bombmurklan inte kan användas i samband med avverkning där dessa djur lever.

För att skapa tydlighet och trygghet för skogsägare bör regeringen genomföra förändringar i artskyddsförordningen. Detta skulle kunna ske genom att ett undantag för skogsbruk skrivs in, i likhet med vad som redan är gjort för jakt och fiske. Ett alternativ kan vara att ange att pågående markanvändning inte ska kunna stoppas av bestämmelserna.

Artskyddsförordningen utfärdades av den svenska regeringen 2007 och har de senaste åren tillämpats alltmer extremt. Ett ökande antal enskilda skogsägare har därför hamnat i orimliga situationer. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att störa vilda fåglar och andra fridlysta djur, eller att förstöra dessa djurs fortplantningsområden och viloplatser. Men häckningsplatser för fåglar finns i princip överallt i skogen. Fåglar och andra djur störs om man bedriver skogsbruk. Utifrån artskyddsförordningen, såsom den är skriven, är det därför möjligt för en myndighet att stoppa i princip allt skogsbruk.

Huvudregeln när det gäller ersättning till markägare är att vid inskränkningar av miljöskyddsskäl ska ersättning inte utgå i normalfallet. Därigenom ligger makten hos enskilda tjänstemän på länsstyrelsen.

Resultatet blir alltså att byråkrater kan inskränka skogsägares användning av sin mark i princip obegränsat och ändå inte behöva betala ersättning. Detta är inte enbart ett teoretiskt resonemang; de senaste åren har denna Kafka-situation blivit verklighet för många enskilda skogsägare. Det finns exempel på att enskilda förlorat upp till 100 procent av sina intäkter utan statlig ersättning.

De enskilda skogsägarna är ryggraden i svenskt skogsbruk. De har genom långsiktigt förvaltarskap skapat eller bibehållit höga naturvärden. Det blir orimligt om de straffas för det arbete de lagt ned, ofta under flera generationer. I stället borde situationen för enskilda skogsägare, liksom för jordbrukare, underlättas.

Det finns ett akut behov av att ändra reglerna för hur myndigheterna, med stöd av artskyddsförordningen, kan inskränka enskilda markägares rätt att bruka sin egendom. Det konstateras också av den statliga utredningen Ersättning vid rådighetsinskränkningar, som valde att nämna frågan trots att detta låg utanför utredningens uppdrag.

Lars-Axel Nordell (KD)

Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Till toppen