Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 28 juni 2018

Grön ideologi kan inte grundas i parallell vetenskap

Gröna politiker och företrädare för olika miljörörelser gillar vetenskap, men bara när den bekräftar deras politiska övertygelse. Det skriver Torbjörn Fagerström, professor emeritus och Jens Sundström, docent.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Istock

Det blir alltmer uppenbart att gröna politiker och företrädare för olika miljörörelser gillar vetenskap, men bara när den bekräftar deras politiska övertygelse. När vetenskapen motsäger den egna ideologin sker ingen åsiktsförändring; istället söker man anpassa vetenskapen till ideologin, alternativt misskreditera vetenskapens resultat och utövare. På EU-nivå är detta ingen marginell företeelse. Genom ideologisk styrning av forskningssystemet har man lyckats skapa en sorts ”parallell vetenskap” som syftar till att stödja den egna ideologiska övertygelsen.

Parallell vetenskap skiljer sig från verklig vetenskap genom att dess slutsatser föregår de experimentella resultaten. Ett aktuellt exempel är den syn på genteknik inom växtförädlingen som sedan länge blockerar utvecklingen inom EU. Slutsatsen att GM-grödor utgör en fara drogs för 20 år sedan. När sedan omfattande riskforskning motsäger den slutsatsen fortsätter parallellvetenskapens företrädare att kräva mera forskning – slutsatsen ändras däremot inte. Istället sås tvivel om den vetenskapliga riskbedömningen. Efter påtryckningar från miljörörelsen avsattes till exempel härom året den vetenskapliga rådgivaren till EU:s president, sedan hon uttalat sig positivt om genteknik.

Rent allmänt strävar man målmedvetet efter att ersätta seriösa och erkända forskare med ”experter” (oftast självutnämnda) som stödjer det politiska projektet. Bristen på saklighet göms bakom positivt laddade termer som ”civilsamhälle”, ”oberoende” eller ”konsumentintresse”, medan forskare misskrediteras genom att anklagas för att ha ”intressekonflikter” eller ha ”bindningar till industrin”. Miljömärkningsföretaget Svanens bemötanden av forskarsamhällets kritik i vinterns debatt är ett nästan komiskt övertydligt exempel på alla dessa parallellvetenskapliga argument. På EU-nivå föreslår nu kommissionen en ändring rörande den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA): Miljörörelsen ska få en egen plats i styrelsen och därmed ett direkt inflytande över sammansättningen av myndighetens expertpaneler.

Hur har den parallella vetenskapen kunnat få så stort inflytande och hur kan den anammas så okritiskt av media? En viktig förklaring är säkert den populära kunskapssyn som betraktar vetenskapen som bara en av flera röster som måste höras när en vetenskaplig fråga ska behandlas. Men alla åsikter i en vetenskaplig fråga har förstås inte samma tyngd. Vetenskaplig kunskap skapas inte genom debatter, omröstningar eller andra demokratiska processer, utan med hjälp av ett antal väl beprövade metoder för systematiskt kunskapssökande. Däremot är det naturligtvis i högsta grad en demokratifråga att vetenskapliga resultat sprids till allmänheten och beslutsfattare på olika nivåer. Men den parallella vetenskapen sprider inga vetenskapliga resultat. Den sprider bara dimridåer.

En annan drivkraft bakom den parallella vetenskapen är de starka ekonomiska incitament som EU-kommissionen har infört. I sin ambition att se till att ”civilsamhället” får ett starkt inflytande över besluten i Bryssel ger kommissionen stora ekonomiska bidrag till ett antal miljöorganisationer som antas representera ett gräsrotsintresse. Flera av dessa organisationer är välkända i forskarkretsar för sin anti-vetenskapliga propaganda och för att driva en parallellvetenskaplig agenda när det gäller till exempel genteknik – en verksamhet som alltså till stor del betalas med skattepengar.

Det är dags att stå upp för vetenskap och beprövad erfarenhet som den centrala kunskapskällan när det gäller att lösa både miljöproblem och andra vetenskapsrelaterade problem på jordbruksområdet. Det är bland annat av dessa skäl som Land Lantbruks granskning av miljörörelsers agendor är så välkommen.

Torbjörn Fagerström

Professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet

Jens Sundström

Docent i växtfysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen