Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 1 april 2016

Konventionell produktion mer idyllisk än eko

Skattebetalarna sponsrar Naturskyddsföreningen (SNF) med betydligt större belopp än det Johanna Sandahl nämner i sitt svar till Christofer Fjellner (Land Lantbruk 18 mars).

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Ann Lindén

Enbart Sida gav 58 miljoner kronor till SNF 2014. Utöver detta gav Sida 7,5 miljoner till SNF, vilka användes för att uppmana konsumenter att köpa ekologisk mjölk och kött för att få fler fåglar och blommor att trivas i Sverige.

Tvärtemot vad man skulle kunna tro, efter vad som trycks i media, är det faktiskt få (om någon) av alla de utredningar som har gjorts av myndigheter och andra oberoende sakkunniga som visar att ekologisk produktion i Sverige skulle ha några som helst miljö- eller hälsofördelar. I debatten blandas skickligt begreppen ihop och gifter i importerad frukt ger fart åt konsumentens tro att det är bättre för miljö och hälsa att köpa ekologisk mjölk. Alltför mycket skattepengar går redan till eko, utan någon positiv effekt för miljömålen (Naturvårdsverket 6461). En del väljer ekologiskt för att de tänker sig små mysiga gårdar. Under flera års tid har Jordbruksverkets statistik visat att ekologiska mjölk- och köttproducenter är större (har fler djur) än sina konventionella kollegor. Det är nog få konsumenter som är medvetna om att de vanliga producenterna är närmare Astrid Lindgrens sörgårdsidyll än de ekologiska.

Det är många som tjänar pengar på att vidhålla myten att ekologisk produktion ger fördelar i Sverige, framför allt handeln men även producenter och detta ger jobb åt många rådgivare och revisorer. Förlorarna är de konventionella mjölk- och köttbönderna i Sverige, som gör minst samma miljönytta, men utan uppmuntran och merbetalning. Ironiskt nog är de konventionella producenterna medlemmar i KRAV via sina föreningar (LRF, Lantmännen, Arla med flera). Inte undra på att det är svårt att få stöd i argumentationen att köpa svenskt.

Man kan undra varför inte alla går över till eko av ekonomiska skäl. En faktor kan vara brist på mark i skogsbygderna. Där behöver man utnyttja marken för att säkerställa fodertillgången åt djuren. Användning av mineralgödsel är klimat- och miljösmart, även om SNF envisas med att påstå annat.

Den Sidafinansierade reklamen innehåller grova felaktigheter som exempelvis att “eko-kossor” bara äter mat som produceras runt gården medan andra kor äter “hårt besprutat foder från andra sidan jordklotet”. Sanningen är att allt grovfoder och basen i kraftfodret produceras på gårdar i Sverige. Vissa produkter till kraftfoder importeras och det sker till lika stor eller större grad till eko-korna. Exempelvis gjorde Gefleortens ett försök att bli sojaoberoende men det stupade på att de ekologiska inte klarade det, medan det var möjligt för de konventionella. All soja som säljs i Sverige är certifierad och garanterad att inte komma från skövling av regnskog. Även eko-kornas soja odlas långt bort från Sverige, bland annat i Kina.

Frågan är om Naturskyddsföreningen är lika vidlyftig med fakta i sina internationella projekt där de 58 miljonerna omsätts. Är det inte dags för Sveriges miljörörelse, tillsammans med lantbrukets föreningsrörelse, att stå upp för den miljövänliga svenska produktionen och sluta lura konsumenterna att köpa produkter som inte ger något mervärde för miljö, klimat eller hälsa.

Kersti Linderholm, Agronomie doktor

Till toppen