Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 6 juli

LRF borde företrädas av primärproducenterna

LRF ska bygga sin organisation på primärproducenter och också låta det slå igenom i styrelsens sammansättning. Det skriver Sverker Liden i en slutreplik till Peter Borring.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Hellre än att betala mer för medlemmarnas virke importerar Södra virke för att hålla priserna nere.
Hellre än att betala mer för medlemmarnas virke importerar Södra virke för att hålla priserna nere.

Peter Borring säger i sitt svar att alla är välkomna till LRF, men varför ska de vara med?

När jag läser Land Lantbruk gör jag det i ordningen Land Skogsbruk, som handlar om de små skogsägarna, Land Lantbruk, som handlar om de stora lantbruken, och sist familjetidningen Land, som handlar om de som föredrar att bo på landet utan att vara beroende av avkastningen från sin fastighet. Vilka av dessa ägnar sig åt produktion? Förmodligen finns de i alla tre grupperna.

När man bedömer landsbygden tar man oftast på sig lantbruksglasögonen och frågar sig – har jordbruket här någon framtid? Om inte – då är det en avfolkningsbygd. Men många av dessa avfolkningsbygder har förutsättningar att bli landsbygdsboende för attraktiv arbetskraft.

Faran med att bygga upp en föreställning om vad produktion är, eller var och hur den ska bedrivas, är att man oftast lutar sig mot hur det har varit snarare än hur det skulle kunna bli. En produkt genomgår oftast utveckling i många steg vad gäller kvalitet och tillverkningsmetoder. Det gäller även jordbruksprodukter som mjölk och fläsk.

Bryggerinäringen genomgick en snabb strukturomvandling på 1970-talet, när lokala bryggerier köptes upp av regionala, som i sin tur köptes upp av Pripps, som till sist köptes upp av Carlsberg. Rationaliseringen styrdes av låga produktionskostnader för några få standardsortiment där procenten spelade huvudrollen. För 20 år sedan upptäckte nya entreprenörer att det gick att tillverka och sälja ”exklusiv” öl för högre priser och hela loppet startade om med mikrobryggerier som började växa.

Nu är jordbruket inne i en liknande koncentrationsfas. Vem kan investera och äga de mycket stora produktionsanläggningarna och när kommer de nya mikrolantbrukarna? Om det går att frikoppla mjölk- och grisproduktion från markägande kan i princip ägarna till ett mejeri besluta att, om möjligheten ges, ta över mjölkproduktionsanläggningarna med kapital från delägarna. Därefter kan leveranskontrakt slutas med delägarna.

Sådana konstruktioner finns redan inom smågrisproduktionen. Man får en konkurrenskraftig produktion med lokal anknytning. En sådan utveckling hade man i början på 1900-talet när de stora gårdarna startade privata mejerier vars roll sedan övertogs av andelsmejerier på 1930-talet.

Kommer framväxten av sådana lokala och regionala jord- och skogsbruksföretag gynnas om LRF styrs av bolag och köpare som Arla Foods och Södra? Jag tycker att de företagen är viktiga köpare av skogs- och jordbrukarnas produkter, men ska de dominera i styrningen av LRF? Borde inte säljarna företrädas av primärproducenterna? Arla agerar som Södra. Hellre än att betala mer för medlemmarnas virke importerar Södra virke för att hålla priserna nere.

Jag tycker att LRF ska bygga sin organisation på primärproducenterna och också låta det slå igenom i styrelsens sammansättning och till exempel skogsägardelegationen. Slutligen tycker jag att äganderätten är viktig att hävda både mot staten och bojkottande virkesköpare.

Sverker Liden

Jägmästare

LÄS MER: Kommer mjölk- och grisproduktionen att lämna de areella näringarna?LÄS MER: Peter Borring: Alla är välkomna i LRF

Relaterade artiklar

Till toppen