Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 16 september

”LUF verkar inte bry sig om hur maten produceras”

Det är bra att de liberala ungdomarna intresserar sig för lantbruket, men det är mycket de inte förstår, tycker LRF Ungdomens ordförande.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Emilia Astrenius Widerström är ordförande för LRF Ungdomen.
Emilia Astrenius Widerström är ordförande för LRF Ungdomen. FOTO: Olof Peronius/Tobias Andersson

Liberala Ungdomsförbundets (LUF) korståg mot det svenska lantbruket fortsätter. Att det finns ett intresse för EU:s jordbrukspolitik även hos LUF är bra, men det finns tydliga brister i förståelsen kring det komplexa system som vår matproduktion utgör.

I debattartikeln hävdar LUF att inkomststöden till de svenska bönderna är onödiga. EU-pengarna handlar om ersättningar för utförda verksamheter, ofta i form av miljö- och klimatförbättrande åtgärder. All mat vi äter har nämligen en påverkan på miljön. Det är säkerligen LUF också medvetet om, speciellt om de läst Prince-rapporten som Naturvårdsverket gav ut i höstas.

Den visar att vår konsumtion av mat ger upphov till stor miljöpåverkan i andra delar av världen och att det bästa du kan göra för klimatet är att äta svenskproducerad mat. Men LUF verkar inte bry sig om var eller hur maten produceras. Sanningen är att en stor del av den mat som importeras inte uppfyller de krav på produktionen som vi har i Sverige och inte heller EU:s krav.

Bakgrunden till EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att politikerna efter andra världskrigets förödelse och utbredda svält ville säkerställa en livskraftig och kvalitetssäker livsmedelsproduktion i hela Europa. EU:s inre matmarknad har inneburit både säkrare och billigare mat.

1960 gick 30 procent av hushållsbudgeten till mat. Idag är samma siffra i snitt 15 procent och i Sverige drygt 12 procent.

Men LUF verkar inte vilja förstå hur Europas jordbrukspolitik fungerar. I dag styrs de flesta politikområden på nationell nivå, exempelvis social- och försvarspolitiken. Jordbrukspolitiken är däremot unik eftersom länderna valt att lägga den gemensamt inom EU.

Det innebär att om EU:s jordbruksbudget minskar så måste Sverige nationellt öka sin egen jordbruksbudget om konsumenterna ska kunna erbjudas den högkvalitativa egenproducerade mat som svenska bönder idag levererar. Alternativet är att importera mat som är producerad med lägre miljövillkor, djuromsorg och en antibiotikaanvändning som aldrig skulle godkännas i Sverige.

EU:s jordbrukspolitik kritiseras ofta, i synnerhet jordbruksstödet. Det är olyckligt för i själva verket är den ett av EUs mest lyckade områden. I dag finns i hela Europa ett stort utbud av kvalitativ mat, producerad med miljöhänsyn, i vackra levande landskap.

En annan missuppfattning är jordbrukspolitikens andel av EU-budgeten. Den har nämligen sjunkit kraftigt, från 71 procent 1984 till 38 procent 2017. Den nya budgeten föreslås hamna på cirka 30 procent. Det innebär att endast en procent av medlemsländernas totala offentliga utgifter går till jordbruksstödet.

Det borde till och med LUF tycka vara en rimlig kostnad för säkert producerad mat med hög kvalitet och låga priser från öppna, levande landskap med biologisk mångfald. I en perfekt marknadsekonomi kanske LUF:s resonemang om att produktion ska ske där det är billigast skulle fungera. Men verkligheten är som så ofta mer komplex än så.

Emilia Astrenius Widerström,

Ordförande LRF Ungdomen

LÄS MER: ”Slopa de onödiga inkomststöden”

Relaterade artiklar

Land Lantbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen