Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 8 maj 2015

Öppet brev till kulturminister Alice Bah Kuhnke

När medlemmar av Islamiska staten slår sönder omistliga kulturarv förfasar vi oss. När samma sak händer i Sverige bryr vi oss inte.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Det jag tänker på är den rivning av gamla vattenkraftverk och dammar som funnits och fungerat i hundratals år. De faller offer för en kanske tillfällig uppvärdering av en miljöfaktor – fiskars möjlighet att vandra fritt. Om några år kanske andra miljöfaktorer tilldelas mycket högre värden än fiskvandring som till exempel bevarande av våtmarker som försvinner om dammar rivs, att växtnäringsämnen hindras att fritt flöda ut i havet, att stabila månghundraåriga ekosystem rivs upp och så vidare. Värdet av bättre fiskvandring kan då nedvärderas och andra faktorer ges större vikt. Om vi inte ser upp kan då rivning av gamla kulturarv redan ha genomförts på ett oåterkalleligt sätt.

Vid miljöprövning av tillstånd att driva verksamheten vidare ska hänsyn tas till verksamhetens värde som kulturarv vägas in, men har i de ärenden som hittills avgjorts inte tilldelats något värde eller hänsyn. Kravet på ny miljöprövning av alla gamla vattenkraftverk till en kostnad av 200 000-300 000 kronor med osäkert utfall har lagt en död hand över branschen. Ibland har föreläggande om att söka miljötillstånd kombinerats med förbud för fortsatt drift. Därför stängs produktionen i många små kraftverk nu av och behov av eventuella reparationer beställs inte vilket drabbar de företag som är verksamma i området.

Om vi sedan granskar beslutsordningen före beslut om rivning, sker alla beslut om rivning av tjänstemän från länsstyrelser och uppåt utan politiskt inflytande för rimlighetsbedömning och inget krav på att värdera projektets värde som kulturarv. För att få in värdet som kulturarv föreslår jag att för vattenkraftverk upp till 250 kW överlåts miljöprövningen till kommunerna och deras nämnder. Genom att avlasta den ordinarie rättsprocessen prövning av småkraftverk och mindre dammar frigörs tid för snabbare bedömning av övriga ärenden.

För att förhindra fortsatt utplåning av omistliga kulturarv på grund av kanske tillfällig kraftig övervärdering av faktorn bättre fiskvandring, föreslår jag att regeringen inför ett tioårigt moratorium med förbud att riva små kraftverk och dammar. Detta bör ske snarast innan ännu större misstag fortsätter. Dessutom behöver EU: s vattendirektiv omtolkas från extrem övertolkning till en betydligt mildare tolkning exempelvis likt den Storbritannien gjort. Där tillåts kulturarv leva vidare och viss utbyggnad av vattenkraftverk får ske enligt samma direktiv men med olika nationell tolkning.

Olof Karlsson, på uppdrag av SERO, Sveriges energiföreningars riksorganisation

Till toppen