Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 17 juni 2016

Sätt ned foten: Tillåt både bombmurklor och skogsbruk

Ärendet med bombmurklan visar det igen: Regeringen och politiken har ännu inte tagit tag i balansen mellan artskydd och hållbart skogsbruk. Det är dags nu. Se över lagarna och sätt ner foten!

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Bild 1/2 FOTO: Birgitta Sennerdal
Monika Stridsman.
Bild 2/2Monika Stridsman. FOTO: Mats P. Ostelius

Sedan några år har effekterna av Sveriges införande av EUs Art- och habitatdirektiv blivit tydliga. Efter tjädrar och lavskrikor är bombmurklan den senaste i raden av symbolarter som visar på orimligheter och motsägelser i lagstiftningen. Den runda röksvampen har tyvärr blivit en symbol för att en skogsägare kan förlora brukanderätten på sin mark – utan att få ersättning. Det kan knappast ha varit lagstiftarens mening. Sverige behöver förnybar råvara och energi från skogen lika väl som biologisk mångfald. Det är hög tid att skapa en tydlig balans.

Länsstyrelsen har nu stoppat en avverkning i Värmland. Anledning: Den fridlysta bombmurklan har hittats i området. Markägaren drev frågan vidare till mark- och miljödomstolen som dock gick på länsstyrelsens linje. Det aktuella fallet rör 1,5 hektar, men frågan är öppen vad som händer med resten av markägarens granskog. Där finns nämligen gott om bombmurklor.

Att detta fall kan få stor betydelse för andra skogsägare är de flesta överens om och många vittnar om att vi hamnat i en ny situation.

Artskyddsförordningen, däremot, är inte ny. Nuvarande förordning började gälla 2008. Den beskriver hur Sveriges regering avser att implementera EU:s Art- och habitatdirektiv, som började gälla redan 1995 då Sverige blev medlem i EU.

Länsstyrelsen och Naturvårdsverket är nu eniga: Med dagens lagstiftning är det inte fel att stoppa den aktuella avverkningen på grund av bombmurklan.

Myndigheternas och domstolens beslut har mött kritik. Men halshugg inte budbäraren!

Om lagen säger att störningar av vissa arter inte får förekomma, så är det rätt att stoppa störningarna. Att myndigheter följer och tillämpar lagen är ju faktiskt precis som det ska vara – motsatsen vore otänkbar.

I stället måste vi fråga oss hur vårt land kan tolka ett EU-direktiv så att det hotar stora delar av vårt skogsbruk. Hur kan lagarna utformas så att de till ett mycket högt pris skyddar arter som är vanliga i Sverige? Och hur kan regeringen samtidigt tänka sig en övergång till bioekonomi, till ett samhälle som bygger på att vi tar energi och råvaror från förnybara källor? Den viktigaste förutsättningen, nämligen tillgång till träråvaran, håller ju på att strypas!

Nu räcker det. Regeringen och politiken måste ta ansvar för de avvägningar som rimligen måste göras. Det är redan tillräckligt tydligt att de tolkningar av gällande regelverk som nu görs efter bästa förmåga av tjänstemän leder över styr. Se över och skriv om lagstiftningen så att skogsbrukande blir möjligt i Sverige. Specificera när en art är så hotad att den inte får störas genom skogsbrukande – och lagstadga om en rimlig ersättning till markägaren.

Monika Stridsman, Ordförande i Föreningen Skogen och tidigare generaldirektör på Skogsstyrelsen

Till toppen