Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 16 januari 2015

Ska Sverige lägga ned koldioxidfri elproduktion?

Vattenkraft har funnits i Sverige sedan medeltiden. För drygt 100 år sedan började man sätta in turbin och generator.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Elektriciteten kom till byn och Sverige som industrination startade. Många av dessa kraftverk producerar el än idag och tillför några procent av Sveriges el och bidrar till lokal balans i elnäten.

Gamla kulturmiljöer med fungerande lönsam småindustri, lokalt ägd – ofta av entusiaster. De underhåller dammarna och ser till att vattennivåerna upprätthålls. Det handlar om 4 000 jobb och 23 miljarder i tillgångar.

Det handlar också om något vi efterfrågar. Det ger inga utsläpp, orsakar inget buller, kräver inga transporter av bränsle. Vattnet till turbinen släpps ut lika rent som det togs in. Men i dag är detta hotat av myndigheter och självutnämnda ”miljövänner”.

Tydligast syns det i Vattenverksamhetsutredningen och vissa länsstyrelsers agerande. De stöder sig på EUs vattendirektiv. De påstår att vattenkraft som funnits i århundraden prövas på nytt mot miljöbalken som om de skulle byggas idag. Det är som om man skulle pröva Gamla Stan i Stockholm mot plan och bygglagen och konstatera att alla hus borde rivas för de inte uppfyller lagen.

Men självklart kräver inte EUs direktiv detta. Tvärtom. Andra länder i Europa satsar för att återstarta gamla kraftverk som en del i att minska koldioxidutsläppen.

Hur kan EUs direktiv tolkas så av Sverige myndigheter? Vilka krafter ligger bakom? Vad tycker politikerna och vad tycker vi medborgare om att Sverige som enda land lägger ner koldioxidfri elproduktion, för detta blir konsekvensen av prövningarnas kostnader?

Om myndigheter och självutnämnda ”miljövänner” kan tolka EU-direktiven som de själva vill, så har vi ett stort demokratiskt problem i landet.

Lars Jacobson, Bredaryd

Till toppen