Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 13 april 2015

Skogspolitiken bör vara nationell

I dag anordnar Europahuset ett seminarium om EU:s nya skogsstrategi. Ämnet är aktuellt, inte minst för att EU-parlamentet snart ska yttra sig om den strategi som EU-kommissionen presenterade 2013.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Vi som skriver under den här artikeln har jobbat och jobbar fortfarande med skogsfrågorna, både nationellt och på EU-nivå. När frågan nu lyfts upp finns det flera saker som vi tycker är viktiga att peka på för att debatten och besluten inte ska hamna fel.

Till att börja med kan skogens betydelse som naturtillgång för Sverige inte underskattas. Sverige består till 75 procent av skog. Över hälften av landets landareal består av produktiv skogsmark. Det är en mångmiljardindustri som sysselsätter tiotusentals personer i skogsbruk, trävaruindustri och pappers- och papperstillverkning, för att inte tala om alla de kringliggande branscher som är beroende av skogen.

Det är bra att EU med sin skogsstrategi tar ett helhetsgrepp i skogsfrågan, men subsidiaritetsprincipen måste råda och skogspolitiken ska först och främst vara nationell. Det finns betydande skillnader mellan EU:s medlemsländer på området, både när det gäller förutsättningar, lagstiftning och kapacitet. Att stöpa skogspolitiken i en och samma form för alla EU-länder låter sig helt enkelt inte göras. Det skulle snarare riskera att innebära negativa effekter på de nationella skogsindustrierna och i förlängningen påverka jobben och tillväxten, inte minst på landsbygden.

Centerpartiet kommer därför att agera vakthundar för att säkerställa att EU:s inflytande inte växer sig så starkt att makten över svenska skogar förflyttas från svenska beslutsfattande församlingar och myndigheter ner till Bryssel. Sverige kan sin skog bäst.

Mot den bakgrunden är det viktigt att diskussionen om svensk skog hamnar rätt. Sverige har i många år brukat skogen under devisen frihet under ansvar. Vi har i dag mer skog i Sverige än på väldigt många år. Det är inte frågan om att skövla, som vissa röster i debatten vill göra gällande, utan om att bruka utan att förbruka. Med ett tydligt miljöfokus kan våra skogar nyttjas både för att skapa jobb och tillväxt på landsbygden, men även som rekreation för alla som vistas i skogen på fritiden. Det finns ingen motsättning mellan dessa två. Skogen och jobben kan växa och frodas sida vid sida.

Den som kallar sig miljömedveten borde inse att skogen har en enorm potential i den gröna omställningen från fossilt till förnybart. När oljan fasas ut kommer ersättningen nämligen till stor del från våra skogar. Den svarta kolatomen i olja ersätts av den gröna. Det finns ingen gräns för hur många områden det kan tillämpas på. Pet-flaskor, mobilskal, bilinredning och medicinska proteser. Överallt i vårt samhälle kan förädlad skogsråvara ersätta fossilbaserade produkter.

Och då har vi inte ens nämnt energisektorn. Så kallade dimetyleter och metanol, framställt från skogsråvara, kan enligt forskare i framtiden helt ersätta bensin och diesel som drivmedel i lastbilar och bilar. Restprodukter i skogsindustrin kan användas i bioeldade kraftvärmeverk för att värma upp hus och industrier. Bioenergin från skogen används redan på många håll i samhället, men potentialen är enorm och mycket större än vad som i dag utnyttjas.

Centerpartiet har länge arbetat för att Sverige ska bli bättre på att ta dra nytta av det gröna guldet som finns i våra skogar, både för att värna miljön och skapa nya jobb. I regeringen drog vi igång Skogskriket och nu senast arbetet med det nationella skogsprogrammet. Dessutom har vi förenklat för svenska företag att kunna exportera svenska trävaror till fler länder.

Om klimatmålen ska nås måste den koldioxidneutrala energikälla som Sveriges skogar utgör tas tillvara. Då behöver skogsindustrin rätt förutsättningar i form av en politik både i Sverige och på EU-nivå som underlättar och påskyndar den positiva utveckling som nu pågår i stället för ett hårdnackat motstånd från folk som inte förstår miljönyttan i att bruka skogen på rätt sätt.

Fredrick Federley (C), EU-parlamentariker

Lena Ek (C), riksdagsledamot och vice ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet

Eskil Erlandsson (C), riksdagsledamot och landsbygdspolitisk talesperson

Till toppen