Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 23 november

Solcellspark kan samsas med vallodling

Sverige har god chans att rejält öka andelen solkraft. Det som återstår är att regeringen snarast prioriterar solkraften som ett väsentligt samhällsintresse, anser Bengt Stridh.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 På Kärrbo prästgård utanför Västerås står solcellssystem med vertikala, dubbelsidiga moduler och vall skördas på vanligt sätt mellan raderna.
På Kärrbo prästgård utanför Västerås står solcellssystem med vertikala, dubbelsidiga moduler och vall skördas på vanligt sätt mellan raderna.

Solcellsparker på jordbruksmark kan ensamt generera mer el än Sveriges årliga elbehov med enbart små effekter på jordbruket. Solkraft är konkurrenskraftigt, går snabbt att etablera och produceras utan subventioner. Målet att Sverige ska ha 100 procent förnybar elförsörjning till 2040 är fullt möjligt att nå om regering och myndigheter agerar här och nu.

Sverige står inför en gigantisk energiutmaning i takt med elektrifiering av bland annat industri och fordonssektor. Redan 2045 kan elbehovet fördubblas enligt Svenska Kraftnät. Det finns många sätt att möta utvecklingen men en snabb och förhållandevis billig lösning är storskalig solkraft.

En solcellspark tar ett år från byggstart till produktionsfärdig anläggning och kan producera stora mängder förnybar el. Idag är Miljöbalken och dess värdering av olika samhällsintressen ett hinder för en utbyggnad av solcellsparker på jordbruksmark. Livsmedelsproduktion ställs mot solelproduktion och då vinner nästan alltid livsmedelsproduktionen. Med tanke på det stora framtida elbehovet bör även produktionen av solel börja betraktas som ett väsentligt samhällsintresse. Särskilt som jordbruk och solceller kan samsas på samma mark.

Sverige är ett land med stora arealer, glest befolkat och gott om plats för både matproduktion och storskalig solkraftsproduktion. Solinstrålningen i södra halvan av Sverige är ungefär i nivå med Danmark och norra Tyskland. Trots den goda potentialen ligger vi långt efter många länder i Europa när det gäller utbyggnaden av solkraft. 2020 producerades 54 terawattimmar (TWh) solel i Tyskland vilket utgjorde 10,5 procent av landets elmix. Motsvarande andel i Sverige är mindre än 1 procent. De solcellsparker som får lov att byggas i Sverige är i en internationell jämförelse mycket små. En av anledningarna är att livsmedelsproduktion ofta ställs mot elproduktion i länsstyrelsernas bedömningar, vilket är obefogat eftersom intressena kan och bör kombineras.

Det finns i vårt land 3 miljoner hektar jordbruksmark, enligt Jordbruksverkets statistik, varav 1,1 miljoner används för odling av vall och grönfoderväxter. Bete bedrivs på 463 000 hektar och 137 600 hektar var i träda 2020.

Nya beräkningar visar att kombination av odling och solelproduktion på samma yta kan möta både behov av mark till livsmedel och mark till solkraft. Om all mark som används till vall och grönfoderväxter kombinerades med solceller skulle den årliga solelproduktionen överstiga 300 TWh, som är drygt dubbelt så mycket som Sverige använder på ett år idag och är mer än den förväntade årsanvändningen 2045.

Bortfallet i yta från jordbruket blir som mest cirka 20 procent. Det kan kompenseras med den mark som ligger i träda. Dessutom visar forskning från utlandet att växtligheten i solcellsparker kan gynnas av solcellerna som skuggar marken och därmed bidrar till att hålla kvar fukten. Därför är det inte orimligt att tro att växtligheten skulle öka på den odlade marken i solcellsparker under torra somrar. Med andra ord skulle vi kunna täcka en väsentlig del av Sveriges årliga elbehov genom att upplåta en liten andel av jordbruksmarken till solkraftsproduktion utan att livsmedelsproduktionen blir mer än något – eller kanske inte alls – påverkad.

100 procent solkraft får anses vara orealistiskt i Sveriges elmix och är inte ens eftersträvansvärt med tanke på vindkraft, vattenkraft och kraftvärme som tillsammans utgör en större del av den svenska elproduktionen. Men beräkningar av potentialen i solkraft visar att möjligheterna är betydligt större än i tidigare skattningar där man fokuserat på solceller på byggnader. Solkraften kan ökas drastiskt i samspel med livsmedelsproduktionen.

Det faktum att solkraftsproduktionen är störst på sommaren gör att Sverige kan spara vatten i vattenmagasinen för användning vintertid. På vintern, när dagarna är kortare och det genereras mindre solkraft, blåser det mer och vindkraften kan bidra i högre utsträckning. Överskott av el kan lagras som vätgas. Storskalig energilagring över kort tid i batterier eller över längre tid i vätgas kan bidra till elbalansen över året. En fördel med vätgas är att den även kan användas som drivmedel för fordon. Det gäller även e-metanol som kan tillverkas med hjälp av vätgas och koldioxid.

Sverige har en god chans att rejält öka andelen solkraft. Vi har solinstrålningen, ytan, tekniken, intresserade markägare och en bransch som är villig att göra stora investeringar. Det som återstår är politisk vilja – att regeringen snarast prioriterar solkraften som ett väsentligt samhällsintresse och tar fram ett mål, en strategi och en plan för utbyggnaden.

Solkraften har styrkan att den kan byggas ut snabbt i nära anslutning till befintliga regionala elnät. Det ökar chanserna för Sverige att klara det nationella målet om 100 procent förnybar elproduktion redan till år 2040.

Bengt Stridh,

universitetslektor vid Mälardalens högskola och expert på solcellssystem

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen