Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 7 juni 2013

Stärk djurägarens position vid tvångsomhändertagande

Efter flera år med tillsynsbesök och förelägganden beslutade länsstyrelsen i Värmland att av djurskyddsskäl tvångsomhänderta lantbrukaren Göran Anderssons alla 200 nötkreatur.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Detta skedde med hjälp av polis och transportörer. Djuren fördes till en lagård i grannskapet.

För en aktiv lantbrukare är straffen för att ha misskött sina djur fullständigt förödande. Utan någon prövning i domstol, med ombud och platsbesök, rycks grunden till företagarens försörjning bort genom ett tjänstemannabeslut. Prövning av detta beslut sker sedan vanligen endast i förvaltningsdomstol som främst prövar formerna för omhändertagandet, inte själva sakfrågan.

Men det räcker inte med det, och att man vanligen beläggs med fortsatt näringsförbud vad gäller djurskötsel.

Kostnaden för omhändertagandet debiteras också lantbrukaren liksom de fortsatta löpande dryga kostnaderna för djurens uppstallning i annan lagård. Detta drar snabbt iväg till kostnader på flera hundratusen kronor eller miljonbelopp, om djuren är många.

Värdet av djuren minskar vanligen också kraftigt, genom att de ofta försäljs eller slaktas ut i rätt oordnade former.

I Göran Anderssons fall rycks också möjligheterna att fullgöra sina EU-stödsåtaganden bort, med risk för ytterligare stora straffavgifter och återkrav.

Sammantaget innebär det att straffet för en lantbrukare som bedöms missköta sina djur så att tvångsomhändertagande plötsligt sker är att man mister sin försörjning och samtidigt drabbas av sådana väldiga kostnader att man drivs i personlig konkurs.

Jag har i motion till riksdagen ansett att djurägarens position när tvångsomhändertagande aktualiseras är alltför svag, och statens alltför stark. Inför beslut med sådana omvälvande följder enligt ovan borde rimligen länsstyrelsens bedömning prövas av en domstol, eller av någon grupp kopplad till domstolen.

Jag ifrågasätter också sättet som tvångsomhändertagandet sker på, vilket måste vara den absolut sista lösningen. Det vore rimligen mycket bättre att länsstyrelsen fattade sitt beslut om tvångsomhändertagande, som prövas i domstol. Under tiden ställs djurskötseln under extra tillsyn från länsstyrelsen, och lantbrukaren ges en möjlighet att i ordnade former själv försälja djuren under några månaders tid om domstolsutslaget blir detta. Straffet att tvingas upphöra med sin näringsverksamhet är hårt nog utan att man därtill ska drivas i personlig konkurs genom miljonkostnader.

Naturligtvis ska djurskötsel som gör att djuren far illa förbättras eller upphöra. Statens sätt att verkställa detta bör dock förändras enligt de förslag jag här presenterat.

Staffan Danielsson (C)

Riksdagsledamot

Till toppen