Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 3 juni

Strategin för biologisk mångfald ett dråpslag för många svenska lantbrukare

EU-kommissionens strategi för biologisk mångfald kan bli ett dråpslag för många lantbrukare. Om Sverige skyddar 30 procent av granskogarna, som vi har mycket stora arealer av, blir nyttan liten men kostnaden enorm, anser riksdagsledamöter från Sverigedemokraterna.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Mats Nordberg, Sverigedemokraterna.
Bild 1/2 Mats Nordberg, Sverigedemokraterna. FOTO: Riksdagen
 Staffan Eklöf, Sverigedemokraterna.
Bild 2/2 Staffan Eklöf, Sverigedemokraterna. FOTO: Riksdagen

Vi känner oro för hur EU-samarbetet utvecklas. Man talar nu från EU-kommissionens sida om ”möjligheter till gemensamma lösningar i coronakrisens spår”, men det handlar ofta om sedan tidigare planerad detaljstyrning av nya områden. 20 maj kom EU-kommissionen med ett sådant förslag. En strategi för biologisk mångfald, en del av EUs gröna giv.

Med coronakrisen och det usla tillståndet för biologisk mångfald utanför EU som förevändning, föreslås gigantiska åtaganden inom EU. Som argument förs fram illa underbyggda påståenden om att det skulle löna sig. Storleken på satsningen gör detta önsketänkande farligt.

Strategin avser att skydda 30 procent av EUs territorium. Hur ska exempelvis. Nederländerna kunna nå detta? Arealmålen ska vara uppfyllda redan 2023, en tidtabell som gör subsidiaritetsprincip och äganderätt inom EU till ett dåligt skämt.

Alla gammelskogar ska skyddas strikt. Många miljörörelser vill att svenska, under lång tid plockhuggna, skogar ska räknas bland gammelskogarna. Det vore ett dråpslag för många lantbrukare i Sveriges glesbygder.

Sådant här schablonräknande är ineffektiv naturvård. Om Sverige skyddar 30 procent av granskogarna, som vi har mycket stora arealer av, blir nyttan liten men kostnaden enorm. Om vi däremot vårdar våra få kvarvarande lundar med ädellövträd blir nyttan enorm. Liknande samband gäller minskningar av bekämpningsmedel, antibiotika och gödsling. Hur mycket man kan minska beror på lokala förutsättningar och på hur långt länderna har kommit i sitt miljöarbete.

Riksrevisionen föreslog 2018 istället en ökning av antalet skötselavtal, där markägaren kan avtala med samhället om att sköta sin mark med extra hänsyn. En sådan modell respekterar äganderätten och skapar goda incitament.

Enligt EU-kommissionens strategi är naturskydd lönsamt och jobbskapande. Blott utökade skyddsarealer inom nätverket Natura 2000, tänks ge 500 000 jobb. Man anar vad de tusentals miljarder som EU vill spendera på återhämtning och Gröna given är tänkta till. Vi försvarar de existerande jobben inom jordbruk, skogsbruk och förädlingsindustri som strategin hotar.

Strategin motiverar gång på gång sina ambitioner för EU med att större arealer globalt behöver skyddas. Detta hör hemma i en biståndsstrategi – när orangutangen är hotad, så hjälper det inte att skydda skogar i Dalarna.

Minst 25 procent av EUs produktionsyta måsta odlas ekologiskt 2030. Vad bönder och konsumenter vill eller hur mycket självförsörjningsgraden kan förväntas minska, nämns inte. Denna och andra målkonflikter behandlas inte i strategin.

Sådana kan exempelvis även uppstå när stora klimatsatsningar sker på bekostnad av miljösatsningar, eller när EU vill öppna upp än fler stängda vattendrag, utan att begrunda konsekvenserna exempelvis för småskaliga kraftverk. Mer vindkraftsutbyggnad föreslås på biologiskt rika havsbankar och grund, men detta hotar delar av den marina biologiska mångfalden.

Oviljan att hantera målkonflikter gör strategins förslag naiva. De förutsätts ha orimligt positiva effekter på många områden men inga negativa. Konsekvensanalyser behövs, för att exempelvis säkra att man inte minskar möjligheterna att bedriva jordbruk eller cementerar högre kostnadsläge och lägre produktion.

Strategin stakar ut en aktionsplan för att få bort precis alla gifter i luft, vatten och jord, samt ytterligare en plan mot invasiva arter. För att kunna föda Europas och världens växande befolkning måste skadegörare på grödor bekämpas. För att bekämpa invasiva arter torde också bekämpningsmedel behövas. EU motarbetar dessutom modern växtförädling som giftfritt kan öka grödornas motståndskraft. Den ekvationen går inte ihop.

I slutet av strategin står skrivet att partnerskap ska genomsyra hela genomförandet. Men hela dokumentet är en uppifrån-ner-fabrikation med problemen i tredje världen för ögonen, snarare än EUs. Partnerskap anas endast när miljörörelser föreslås få ökad rätt att överklaga tillståndsärenden. EU-kommissionens förslag liknar mest ett beställningsarbete från miljörörelser.

Strategin är på grund av alla dessa tillkortakommanden oacceptabel. Strategin för biologisk mångfald bör dras tillbaka. Bred representation inklusive företrädare för fiske, jordbruk och skogsbruk från EUs olika delar behöver nu säkerställas. På så vis kan ett seriöst dokument tas fram tillsammans med en strategi för skogsbruk, som inte underställs strategin för biologisk mångfald.

Strategin har som mål att inga arter ska utrotas av människan. Detta instämmer vi i. Varje EU-land bör ta ansvar för sina arter och själva bestämma hur arbetet kan anpassas till lokala förutsättningar, utan svepande, ineffektiva åtgärder dikterade av EU. Tyvärr drar EU motsatt slutsats och vill istället arbeta med detaljstyrning och mer kontrollpersonal. Dessutom ser det ut som om Sverige ska bekosta stora delar av kalaset. Det kommer inte vi att acceptera.

Mats Nordberg (SD),

Skogspolitisk talesperson

Staffan Eklöf (SD),

Jordbrukspolitisk talesperson

LÄS MER:

Relaterade artiklar

Till toppen