Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 13 november 2009

Tusentals berörs när elnät grävs ner

Elnätbolagen gräver sedan några år ner huvuddelen av sina lokala elnät. Tusentals markägare berörs av detta. För lantbrukare som har luftledningar över ägorna är detta till stor nytta, man blir ju av med luftledningar och stolpar, men det kan också vara en källa till förtrytelse och irritation för vissa. Även delar av lågspänningsnätet (den elmatning som går fram till husen) grävs ner i viss utsträckning.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Nätägarna vill i allmänhet komma överens med markägarna om frivilliga avtal när det gäller ledningssträckning, ersättningar och övriga villkor. Nätägarnas intresseorganisation Svensk Energi rekommenderar sina medlemmar en arbetsgång som de flesta nätägare följer.

De ramavtal mellan Svensk Energi och LRF som fanns förr och som styrde upp verksamheten är uppsagda från LRFs sida och gäller inte längre. I det läget har Svensk Energi rekommenderat sina medlemmar att tills vidare följa intentionerna i de forna ramavtalen.

De flesta nätägare är inte benägna att frångå rekommendationer från Svensk Energi vilket fått till följd att markägaren möts av i stort sett samma villkor och avtalsförslag från motparten som då ramavtalen gällde. Vissa mindre bolag frångår dock rekommendationen och lägger fram avtalsförslag som är sämre för markägarna.

För att få tillgång till marken där ledningen planeras gå måste nätägaren upprätta ett frivilligt avtal med markägaren, ett markupplåtelseavtal. Alternativet till detta, om nätägaren och markägaren inte kommer överens, är att ledningsägaren går till Lantmäteriet och
begär ledningsrätt – alltså en form av tvångsåtkomst. Eftersom myndigheterna betraktar kablifieringen som ett stort allmänintresse får nätägaren i allmänhet tillåtelse att gå fram med tvång genom beslut av Lantmäterimyndigheten.

Lantmätaren beslutar samtidigt om ersättningar och övriga villkor för markägaren. Vår erfarenhet är att det i stort sett alltid blir ett bättre resultat för markägaren om man kommer överens om ett frivilligt avtal.

De markupplåtelseavtal som normalt presenteras för markägaren baseras alltså i sin ordalydelse på rekommendationer från nätägarnas branschorganisation Svensk Energi och de är utformade i stort sett identiskt för alla överallt i Sverige – oberoende av vilken nätägare det gäller. Detta på grund av de gamla ramavtalen som Svensk Energi bygger sina
rekommendationer på. De markupplåtelseavtal som presenteras för markägaren består av 10 paragrafer varav den sista paragrafen, § 10 särskilda bestämmelser, inte är ifylld eller saknas.

Avtalsförslaget upplevs i de flesta fall som luddigt och svårförståeligt av markägaren
– med all rätt. Avtalsförslaget avspeglar ju intentionerna i de gamla ramavtalen – och vad som stod i dem känner markägaren i allmänhet inte till. En viktig poäng för markägaren i de
gamla ramavtalen var att man kunde få ha av ledningsägaren bekostat biträde/ konsultationer i samband med anläggandet av ledning. En annan viktig aspekt är den intrångsersättning per löpmeter markkabel som erbjuds markägaren, den har sin grund i nätägarnas gemensamma syn och den är mycket svår att förhandla om.Vi märker att markägare har stor hjälp av biträde i dessa frågor. När du som markägare eller arrendator råkar ut för intrång som sker mer eller mindre med tvångsmedel är det viktigt att ha någon
att fråga till råds som står på markägarens sida.

Katarina Wiklund, resultatsenhetschef LRF Konsut, Juridiska byrån öst
Mats Jos, intrångsansvarig LRF Konsult, Juridiska byrån öst

Till toppen