Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 15 mars

Utan kretslopp och vallodling missar vi klimatmålen

Bland politiker och beslutsfattare märks en utbredd rädsla för att på allvar göra jordbruket och maten till en viktig del av lösningen på klimatförändringarna. Istället framställs det som en stor del av problemet, skriver Artur Granstedt och Olof Thomsson.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Nyckelorden för att vi ska klara 15 gradersmålet är kretslopp och vallodling med kvävefixerande vallbaljväxter.
Nyckelorden för att vi ska klara 15 gradersmålet är kretslopp och vallodling med kvävefixerande vallbaljväxter. FOTO: Lasse Hejdenberg

Sverige kan nå klimatmålen och samtidigt bli självförsörjande på baslivsmedel om vi ställer om till betydligt mer grönskande flerårig gräsmarker och ekologiska kretslopp i jordbruket. Här finns en enorm potential att åstadkomma lösningar. Det har visat sig i både forskning och praktik. I vårt land står maten lågt räknat för 25 procent av hushållens klimatpåverkan. Ändå är det inom klimatdebatt och politik förbluffande tyst om vad som behöver göras i svenskt jordbruk och i livsmedelssektorn för att rädda klimatet.

Det är bara genom fotosyntesen kolet åter binds i det stora årliga flödet av koldioxid mellan jorden och atmosfären. Årligen ökar mängden kol med cirka fyra milliarder ton i form av koldioxid i atmosfären. Förbränningen av organiskt och fossilt bundet kol är större än vad som binds av den gröna växtligheten på jorden och den koldioxid som också binds i form av kolsyra i världshaven, som därigenom också blir allt surare. Den av koldioxiden och övriga växthusgaser orsakade växthuseffekten ökar och är just nu högre än någonsin. Vi måste göra mer och vara beredda på uppoffringar.

För att vända utvecklingen, som nu går mot ett allt varmare klimat, intar jord- och skogsbruk en nyckelroll. Genom växande skogar och grönskande fält skulle vi kunna vända utvecklingen, öka mängden kol i mer organisk substans i marken och börja kyla ned jorden på sikt.

Om vi ska klara 1,5-gradersmålet måste vi åstadkomma en minskning av våra totala klimatutsläpp med 80-90 procent. Då måste naturligtvis alla sektorer i samhället göra betydande förändringar och inte bara fortsätta ungefär som tidigare. Det gäller även livsmedelssektorn. Beprövade och väl utforskade lösningar finns tillgängliga både på system- och gårdsnivå. Nyckelorden är kretslopp och vallodling med kvävefixerande vallbaljväxter. För uppbyggnaden av markens organiska substans krävs både kol och kväve.

En färsk studie av 22 svenska ekologiska kretsloppsgårdar (Framtidssäkrat jordbruk) visar att det är fullt möjligt att minska livsmedelsproduktionens klimatpåverkan i jordbruket med drygt 90 procent. Det beror mycket på att kretsloppsgårdarna ger en mycket stor kolinlagring i marken, och att man inte behöver använda klimatpåverkande insatsvaror som konstgödsel och importerat foder. Kolinlagringen på kretsloppsgårdar ligger på så höga nivåer att den även kan kompensera för klimatpåverkan inom helt andra områden.

Studien visar samtidigt att ekologiskt kretsloppsjordbruk kan producera tillräckligt med baslivsmedel för den svenska befolkningen, allt inom landets tillgängliga odlingsareal. Sverige skulle kunna bli självförsörjande på baslivsmedel istället för att vara så starkt importberoende som vi är idag.

Men det här kräver också en anpassning till mer hållbar matkonsumtion. Inte minst en kraftig minskning av köttkonsumtionen. Främst behövs en minskning av vitt kött från kyckling och gris, som ju äter sådant vi människor kan äta direkt. Dagens storskaliga kyckling- och grisproduktion är inte hållbar, men som småskalig lokalanpassad produktion kan dessa vara viktiga nischer även i framtidens jordbruk. För produktion av rött kött från kor och får samt även mjölk kan vi också utnyttja i dag obrukade och delvis förbuskade naturbetesarealer. Här finns en potential på 600 000 hektar enligt LRFs inventering för några år sedan. Outnyttjade arealer som en gång brukades är egentligen ännu större.

Idisslande kor och får har en nyckelfunktion i ett kretsloppsjordbruk, där man integrerar växtodling med djurhållning och i stort sett är självförsörjande på gödsel och foder. Minskad köttproduktion och konsumtion måste kompenseras av mer konsumtion av grönsaker, rotfrukter och baljväxtprodukter som linser bönor och ärter. Vidare måste vi förstås även ta tag i det förödande svinnet av mat, som enligt Livsmedelsverket uppgår till en tredjedel av den globala livsmedelsproduktionen.

I grunden handlar allt det här om att, genom kretslopp, verkligen använda oss av de resurser som helt naturligt finns tillgängliga lokalt och som är helt tillräckliga för en hållbar och säkrad livsmedelsförsörjning. Med ett ekologiskt jordbruk byggt på verkliga kretslopp behövs ingen klimatbelastande mineralgödsel, som dessutom leder till övergödning av mark och vattendrag. Växtnäringsämnena finns ju redan tillgängliga naturligt. Kvävet finns i atmosfären omkring oss när vi utnyttjar baljväxtsymbiosen. Fosfor samt övrig växtnäring och spårämnen finns i allmänhet tillgängliga i välskötta mineraljordar i kretsloppsbaserade odlingssystem. Det är jordar med djupa rötter och välfungerande markliv med markdjur, daggmaskar, bakterier och mykorrhizasvampar. Långliggande gårdsförsök visar detta. Urlakade sandjordar och rena mulljordar kan kräva jordförbättrande åtgärder.

Forskning visar att i ett kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk, med en väl avvägd balans mellan växtodling och djurhållning, behövs i princip ingen import av insatsvaror. Förutom att vi slipper mineralgödsel behöver heller inte importera djurfoder, som leder till skogsskövling och markförstöring i andra delar av världen. Samtidigt ger det ekologiska kretsloppet ett jordbruk som kraftigt gynnar biologisk mångfald, motverkar övergödning av mark och vatten och som är fritt från miljöriskabla kemiska bekämpningsmedel.

För att bättre utnyttja de naturliga lokala resurserna och få ett hållbart jordbruk är det nödvändigt med en balanserad växtföljd som bygger upp mullhalt och bördighet i jorden på all åker. Klimatstöd till mellangrödor som nu föreslås är helt otillräckligt i detta sammanhang. Vad som behövs är systemförändring med växtföljder på all åkermark där man över tid varvar odling av matgrödor med flerårig odling av vallbaljväxter, som har förmågan att både binda luftens kväve som växtnäring i jorden, och tillräckliga mängder kol i marken. Vallväxterna och beten ger tillräckligt foder för idisslande kor och får, som äter sådant vi människor inte kan äta och ger oss både livsmedelsråvaror och naturlig gödsel för odlingsjorden. Detta ger ett naturligt kretslopp som bygger upp odlingsjorden.

Men så här ser det tyvärr inte alls ut i de konventionella jordbrukssystem där vallodling saknas i växtföljden. Det leder tvärt om till en utarmning av odlingsjorden, vilket man kompenserar på konstgjord väg med flera negativa miljöeffekter som följd. Det ur hållbarhetssynpunkt stora systemfelet i dagens jordbruk är att växtodling och djurhållning idag i hög grad är åtskilda. Det har blivit uppdelat i dels specialiserade mineralgödselberoende spannmålsgårdar utan fleråriga vallgrödor, dels specialiserade djurgårdar med stora inköp av importerat foder och stora överskott av växtnäring som driver på den fortsatta övergödningen av sjöar, vattendrag och hav. Detta gör att det naturliga kretsloppet av växtnäringsämnen är brutet.

I debatten drivs regelbundet kampanjer mot ekologiskt jordbruk generellt, med vilseledande förenklade argument om att det ger lägre skördar, kräver större odlingsarealer och därför skulle vara dåligt för klimatet. Det här stämmer inte. Bland annat därför att man då använder statistik med gårdar som bara delvis är ekologiska i egentlig bemärkelse och som inte har verkliga kretslopp.

Vilket odlingssystem som ger störst skörd beror dessutom mycket på lokala odlingsförhållanden. I fattigare delar av världen, mer utarmade jordar eller sämre klimatförhållanden visar det sig att skördarna kan bli högre i ekologisk odling. Detta gäller även under svenska förhållanden. Det visade sig i det jämförande gårdsförsök som drevs av SLU under tolv år i Öjebyn utanför Piteå. I de förhållanden där konventionell odling med mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel ger större skörd ska man också veta att det då sker kortsiktigt till ett högt pris i form av minskad biologisk mångfald, övergödning av vattendrag, minskad mullhalt och kolbindning i jorden samt långsiktigt sämre vattenhushållning när torkan slår till. Bekämpningsmedelsanvändningen har fortsatt att öka trots miljömål och miljöstöd till jordbruket.

Mer av ekologiska kretslopp är en av nycklarna om vi ska ha en chans att totalt sett nå klimatmålen, och även en rad andra miljömål. Styrmedel finns. Stöd till flerårig ekologisk vallodling är en nödvändig klimatåtgärd och bör öka till den nivå som krävs för vall i växtföljd på all åker. Bidrag till enbart mellangrödor är förfelat. Det kan också behövas styrande miljöskatter. Det innebär visserligen pålagor på det konventionella jordbruket, men här finns också kompensationsmöjligheter. Därutöver krävs också en betydande förändring mot mer hållbar matkonsumtion.

Men bland politiker och beslutsfattare, i debatter, på konferenser etcetera märks en utbredd räddhågsenhet kring allt detta. En rädsla för att på allvar göra jordbruket och maten till en viktig del av lösningen, istället för att vara en stor del av problemet. Detta är ett ängsligt undvikande som vi inte har råd med. Nu är det hög tid att visa politiskt mod och ta tag i detta. Lösningarna finns ju.

Artur Granstedt, docent och agronomie doktor, ekologiskt lantbruk

Olof Thomsson, agronomie doktor, systemanalys

LÄS MER: Lönsammare lantbruk i samklang med naturenLÄS MER: Ny handlingsplan behövs för att nå miljömålen

Relaterade artiklar

Till toppen