Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 5 juni 2014

Utökat strandskydd ett stort intrång i äganderätten

Sammanställningen här nedan visar omfattningen på utvidgningen av strandskyddet till 300 meter.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Cirka en tredjedel av Sveriges landareal kommer att ligga under strandskydd. Otroligt och gigantiskt omfattande. Man kan misstänka att strandskyddet är ett sysselsättningsprojekt för handläggare på länsstyrelser, byggnadsnämnder, Naturvårdsverket och Boverket. Ökningen av strandskyddsarealerna kan medföra att kostnaden för handläggningen av strandskyddsärenden uppskattningsvis kan öka med 200 procent. Det medför att personalbehovet kan öka med motsvarande omfattning. Frågan uppstår om utredarna på Boverket och Naturvårdsverket är i en jävssituation. I varje fall är myndigheterna och utredarna jäviga genom att de i sitt arbetsområde är så engagerade i sakfrågan att det lätt kan uppkomma brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning.

Att ovanstående sammanställning inte finns framtaget som ett grundunderlag i utredningen är ett tydligt exempel på att utredningen inte är opartisk och neutral. Man undanhåller uppgifter om omfattningen av förslaget. Vidare har inte utredningen som grundförutsättning tydligt redovisat skälen till att 100 eller 300 meter krävs för att få tillräckligt strandskydd. Det här visar att det borde vara helt neutrala organisationer och utredare där det inte finns den minsta misstanke om att man arbetar i egenintresse. Regeringen har ansvar för att statliga utredningar inte skapar den minsta misstanke om jäviga utredningar.

Enbart situationen att cirka en tredjedel av Sveriges landareal ska sättas under fullständig statlig kontroll är ett övergrepp på markägarna. Förvaltning börjar likna kommunistiskt statsskick och ett underkännande av det juridiska instrumentet äganderätt.

Rationellt skogsbruk reduceras med en tredjedel av landets landareal. Det ger stora reduceringar av svensk skogsproduktion. Är den faktorn bedömd i utredningen?

Vem kommer att bygga 300 meter från stränderna när det mot vattnet växer skog så att utsikten blir mycket dålig. Jag undrar verkligen om de handläggare/utredare som varit inblandade har den praktiska inblicken i hur ett fritidshusområde bör vara utformat för att bli attraktivt. Det horribla förslaget att små sjöar och vattendrag, som inte finns med i nedanstående statistik, ska ha strandskydd på 300 meter är ett flagrant exempel på dålig kompetens. Vem bygger ett fritidshus bakom 300 meter skog intill en liten sjö där det finns oändligt med mygg? Möjligtvis handläggare vid länsstyrelser, Boverket, Naturvårdsverket och regeringens departement. Strandskyddet måste förankras hos verklighetens medborgare.

Ett strandskydd på 30 meter skulle vara mer än tillräckligt vilket föreslagits i ett yttrande av Västerbottens markägarförening. Det är funktionsmässigt fullt tillräckligt för att djur och växtlivet får tillräckligt skydd samtidigt som allmänheten kan bedriva friluftsliv. Då skulle 3 procent av Sveriges landareal användas för strandskydd till fritidsändamål. Att använda 31 procent är groteskt och omdömeslöst. I ett enskilt markägarfall kommer 60 procent av all mark och 100 procent av åkermarken ligga under strandskydd. Med så stor spridning i konsekvenserna behövs ett mycket flexibelt regelverk med stor individuell flexibilitet. Med 30 meters obligatoriskt strandskydd och därefter en flexibel utökning vid behov skulle skapa rättvisare mer balanserade konsekvenser mellan markägarna.
 

CG Berglund, ordförande i Västerbottens markägarförening

Till toppen