Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 26 november 2017

Vettlös klappjakt på småskalig vattenkraft

Gör en miljökonsekvensbeskrivning av sportfiskets störning av djurlivet. Det skriver Lena Moorini ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Birgitta Sjostedt

Med anledning av klappjakten på ren energi bör påpekas att under 1800-talet och in på halva 1900-talet skedde stora utdikningar av små och stora våtmarker. De flesta sjöar är sänkta med en halv meter eller mer. Flera sjöar är helt utplånade.

Detta gjordes för att få mer odlingsmark till en växande befolkning. Nu har effektivare odlingsmetoder och konstgödning gjort mycket av utdikningsmarken överflödig. Utdikningarna påverkade miljö och fågellivet negativt. Men det är ofta omöjligt att återskapa våtmarkerna.

Under samma period byggdes mycket industrier och kvarnar med mera, vid vattendrag. Då skapades många dammar som till viss del kompenserade utdikningarna.

Nu har många av anläggningarna blivit kraftverk som producerar ren energi som räcker till att producera el motsvarande Göteborgs förbrukning.

Det finns möjlighet att bygga 2 000 kraftverk till som kunde driva många elbilar vilka kunde förbättra luften i många stadskärnor.

Men sportfiskare och älvräddare har lyckats få lagstiftare att tro att om man river alla dammar blir allting bra.

Bland annat skylls ålens tillbakagång på kraftverken. Detta stämmer väldigt dåligt, då man i Svenska turistföreningens årsbok om Skåne 1961 kan läsa att det fiskades 2 000 ton ål om året. Då har man inte räknat all oregistrerad fångst med krok, ljuster och ålkistor.

Ålen tålde deras fiske fram till 1970-1980-talen. Ålens nedgång torde knappast ha med kraftverken att göra, då många kraftverk togs ur drift på 1960-1970-talen, bland annat på grund av billig olja och inget miljötänk.

Det märkliga är att Länsstyrelserna nu bedriver klappjakt på miljövänliga elproducenter. Det man borde förvänta sig är att Länsstyrelserna skulle hjälpa och ge bidrag till att utveckla småskalig energiproduktion, så som skedde fram till 1990-talet med fisktrappor med mera.

Varje länsstyrelse har en landshövding som chef som är tillsatt av regeringen. De har ofta erfarenhet av politiskt arbete i något demokratiskt parti.

Dessa borde väl reagera när vissa intresseorganisationer kan få sina egoistiska mål utförda av statstjänstemän.

Något som lagstiftare och riktiga miljövänner borde titta på, är att sportfiske i form av catch and release inte är okej. Det kan inte vara förenligt med human behandling av djur. Vad är det för mening med att dra upp fisk för att titta på den, och sen släppa tillbaka den med krokskador, påverkat slemlager och hårt stressad?

Gör en miljökonsekvensbeskrivning av sportfiskets störning av djurlivet. Bilkörning, stora trollingbåtar med stora dragbilar som belastar miljön och bara ger fisken stress och smärta. En sann miljö- och djurvän ror ut och tar den fisk han äter, på ett skonsamt sätt.

Lena Moorin

Blekinge

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen