Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 28 augusti 2015

Vi måste ha en fungerande skyddsjakt

Ska vi fortsätta producera mat i Sverige med betesgående djur måste vi ha en fungerande skyddsjakt på varg när situationen kräver det. Därför är den nyligen beviljade skyddsjakten i Sjundareviret viktig.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Det innebär en enorm stress för uppfödare av tamboskap i rovdjursnära områden att ständigt behöva oroa sig för sina djur, sin verksamhet samt sin personliga trygghet genom att uppleva känslan av hot och påtryckningar från olika samhällsaktörer. Att efter ett angrepp från varg uppleva det oerhörda att behöva se och ta bort sina rivna djur påverkar människor på ett sätt som inte kan mätas ekonomiskt.

Traumat i att inte längre våga satsa eller driva verksamheten vidare, att ens vilja bo kvar, våga släppa ut hunden, att tvingas ge upp sitt yrke och sin livskvalitet går inte heller att mäta vare sig ekonomiskt eller psykosocialt.

Ett vargangrepp innebär även omfattande ekonomiska konsekvenser genom exempelvis produktionsbortfall, extra tillsyn och flytt av djuren och kostnader för rovdjursstängsel. För djurägare som drabbats av vargangrepp den här sommaren finns det dessutom inte några stödpengar till rovdjurssäkert stängsel att ansöka om i Landsbygdsprogrammet.

I beslutad rovdjursproposition står det klart och tydligt att ”socioekonomisk hänsyn ska tas och att tamdjurshållning inte påtagligt försvåras". Ändå upplever djurägare ofta en ovilja eller förhalning från myndighetshåll att skyndsamt hantera ansökan om skyddsjakt, även när djurägaren gjort allt man kunnat för att förhindra ytterligare skada. För varje timme som beslut om skyddsjakt dröjer efter ett angrepp minskar förutsättningarna att lyckas dramatiskt. Det händer även att djurägare blir skuldbelagda att inte förebygga vargangrepp tillräckligt, och beskylls därmed för att inte ta hand om sina djur ordentligt. Som om inte själva vargangreppet vore nog.

Rovdjursförvaltning handlar inte om vargens vara eller icke vara. Inte heller om jakt är bra eller dåligt. Det handlar om att hitta former för samexistens mellan varg och människa. Det handlar om förutsättningar för företagande och livsvillkor för enskilda personer som bor och har sitt arbete på landsbygden. Det handlar också om var och en av oss i detta samhälle som vill kunna äta svenskproducerade livsmedel och vistas i öppna, vackra landskap där betande djur ser till att det finns ett artrikt växt- och djurliv. Det handlar om samhällets möjlighet att nå de politiskt uppsatta miljömål, av vilka flera är helt beroende av aktivt jord- och skogsbruk. Allt detta hänger samman i ett större perspektiv och då måste rovdjursförvaltningen vara långsiktig, förutsägbar och rimlig för den enskilda landsbygdsföretagaren.

Sture Johansson, ordförande LRF Mälardalen

Margareta Malmquist, ordförande LRF Södermanland

Sven-Erik Hammar, LRFs förbundsstyrelse

Magnus Jönsson, ordförande Svenska Fåravelsförbundet

Gudrun Haglund-Eriksson, vice ordförande och rovdjursansvarig Svenska Fåravelsförbundet

Karin Ericson, ordförande Södermanlands läns fåravelsförening

Till toppen