Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 8 juni

Vildsvinsförvaltningen kan bara lösas tillsammans

Vildsvinen kräver en förvaltning där vi alla tar vårt ansvar, från lokal till nationell nivå. Lantbrukare och jägare måste samarbeta i högre grad och deras organisationer måste ge incitament, skriver Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Lantbrukare och jägare måste samarbeta i högre grad och deras organisationer måste ge incitament, skriver Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld i en replik.
Lantbrukare och jägare måste samarbeta i högre grad och deras organisationer måste ge incitament, skriver Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld i en replik. FOTO: Kicki Nilsson

Under rubriken ”Omöjligt att dra jämt med olika mål i kikaren” lägger Land Lantbruks politiska chefredaktör Lena Johansson skulden för att LRF avslutar samarbetet kring vildsvinen på Svenska Jägareförbundet (SJF). Hon anför två saker som orsak till det avbrutna samarbetet. Att SJF inte skulle vilja halvera vildsvinsskadorna samt att vi inte accepterar jakt på kultingförande vildsvinssuggor.

Självklart vill SJF minska skadorna. Under de senaste åren har vi gjort många insatser för att bidra till detta. Vi har tagit fram en handlingsplan, startat Vildsvinshjälpen, infört Vildsvinsbarometern.

SJF har även bidragit till att man får använda mörkerhjälpmedel vid jakt, samt att vi tillsammans med LRF snart fått igenom ett system med småskalig försäljning av vildsvinskött i samband med regeringens beslutade ”Vildsvinspaket”. Men det tar tid innan dessa förändringar och beslut får full effekt. Låt oss ha lite tålamod och visa ledarskapet i genomförandet av dessa beslut, så kommer det ge resultat.


Svenska Jägareförbundet är tydligt kring att staten inte ska införa nationell detaljstyrning som medför inskränkningar i äganderätten. Nationella matematiska mål riskerar bli trubbiga och sannolikt verkningslösa lokalt, eftersom de inte blir relevanta eller begripliga för dem som ska hantera skadorna eller viltförvaltningen i verkligheten.

I stället finns det många exempel från verkligheten och forskningen som ger stöd för att lokal förvaltning av vilt är bästa vägen framåt. Tydligare upplåtelseavtal mellan parterna markägare-jägare-jordbruksarrendator i viltrelaterade frågor tror vi kan vara en del av en lösning.

Det andra påståendet rör vildsvinssuggorna. Den frågan handlar mycket riktigt om jaktetik, men inte bara. Vildsvinen är ett flocklevande djur som kan få kultingar året om. De jagas också hela året. Därför blir jämförelser med andra klövvilt missvisande.

Att skjuta kultingförande suggor är – ur ett jaktetiskt perspektiv – oförsvarbart och dessutom kontraproduktivt om man vill hålla skadorna nere. Därför fyller reglerna om att man inte får fälla kultingförande suggor en viktig roll.

Svenska Jägareförbundet beklagar att LRF inte ville fortsätta samarbetet. Att det skulle bli svårt och stundvis tufft insåg nog alla. Att vi trots allt tog flera steg framåt är värt att påpeka.

Men för att attackera de verkliga orsakerna till vildsvinsskadorna behöver både lantbrukare och jägare samarbeta i högre grad och vi som organisationer måste stödja och ge incitament. Både jägare och lantbrukare behöver bryta ny mark. Detta är svårt och gör ont för både LRF och Jägareförbundet. För det är inte troligt att alla medlemmar kommer att gilla allt vi kommer fram till.

Just därför får vi inte ge upp. För alternativet är sämre. I grunden handlar det om ett ledarskap som bägge parter måste axla. Vildsvinen kräver en förvaltning där vi alla tar vårt ansvar, från lokal till nationell nivå. Svenska Jägareförbundet håller alltid dörren öppen för LRF.

Bo Sköld,

Generalsekreterare, Svenska Jägareförbundet

LÄS MER: Lena Johansson: ”Omöjligt att dra jämnt med olika mål i kikaren”

Relaterade artiklar

Till toppen