Den fjärde gröna vågen är frihetlig

Dagens gröna våg består av människor som värnar och uppskattar naturen och vill leva nära den, men som också värnar frihet och individualism, skriver Lars Anders Johansson.

Den fjärde gröna vågen bärs av människor med ett genuint intresse för natur och en längtan efter frihet.
Den fjärde gröna vågen bärs av människor med ett genuint intresse för natur och en längtan efter frihet.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Den gröna våg vi ser idag är av ett helt annat slag än 1970-talets kollektivistiska alternativrörelse. Det pågår en rörelse från stad till land, och samtidigt en förändring av demografin bland utflyttarna. Pandemin accentuerade en trend som redan var på gång. Yrkesverksamma i barnalstrande ålder, och ofta med högkvalificerade yrken, har visat sig beredda att flytta för att kunna leva på det sätt som de önskar.

Sjuttiotalets gröna vågare flyttade ut på landsbygden i protest mot tidens kvävande konformism. Dagens gröna vågare flyttar snarare ut från städerna för att slippa den livsstil som arvtagarna till sjuttiotalets gröna vågare försöker påtvinga dem.

Miljöpartiet, sprunget ur den en gång så frihetliga miljörörelsen, är idag ett utpräglat stadsparti. Från att ha varit ett gräsrotsparti med en dragning åt direktdemokrati har de funnit en ny väljarkår i innerstädernas medelklass, som kompenserar sin klimatångest med att rösta på ett parti som skambelägger deras konsumtion. Dagens miljöparti tycks inte heller ha särskilt mycket till övers för åsikterna hos de boende på landsbygden som drabbas av deras politik i form av gigantiska vindkraftsparker.

Man brukar tala om tre historiska gröna vågor, den första kring sekelskiftet 1800, inspirerad av bland andra Rousseaus längtan “tillbaka till naturen”. Den andra runt sekelskiftet 1900 då friluftsrörelsen såg dagens ljus och folkrörelser som Svenska Turistföreningen och Naturskyddsföreningen grundades. Det var en rörelse med borgerliga ideal som präglades av en strävan att bevara och vårda. 1970-talets alternativrörelse befann sig istället ofta långt ute på vänsterkanten.

Dagens gröna våg består av människor som värnar och uppskattar naturen och vill leva nära den, men som också värnar frihet och individualism. De vill bo i eget hus, med egen tomt, och köra sin egen bil. De tror att teknikutvecklingen, snarare än självspäkande, är svaret på de av människan skapade miljöproblemen.

De vet att de planekonomiska systemen även varit sämre på att tillvarata naturen än de marknadsekonomiska. De vet också att de mest högljudda delarna av miljörörelsen ofta driver en linje som kan vara skadlig både för människor och miljö. De minns den så kallade “pumplagen” från 2005, som syftade till att etanol – som då ansågs vara framtidens bränsle – skulle säljas vid alla bensinstationer. Resultatet blev att mängder av bensinstationer tvingades att slå igen.

Den fjärde gröna vågen är frihetlig och påminner mer om den andra, från början av 1900-talet. Den bärs av människor med ett genuint intresse för natur och friluftsliv och en längtan efter frihet.

Lars Anders Johansson, journalist och författare