En alldeles vanlig, men tokig dag i lantbrukets tjänst
Det finns hopp och kraft, och det kom regn. Anette Gustawson skriver om samförståndet bönder emellan och hur en hektisk dag kan vändas till något bra, skriver Anette Gustawson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sen natt börjar en ko råma frenetiskt. Jag virar lakanet runt mig och vill bara sova någon timme till. Hon slutar inte. Jag hör vem det är, ingen kan missta sig på vår fjällko Liljas trumpet. Men ingen annan ko säger något, så jag försöker ignorera henne.
Lilja gapar på och till sist ger jag upp. Något måste vara fel. Jag går ut i den tidiga sommarmorgonen och ser en ko med en nyfödd kalv stå så fint i hagen. Lilja är dock upprörd, en riktig skvallerbytta. Jag skänker henne en tacksamhetens tanke. Nu hade kalvningen gått bra, men det hade lika gärna kunnat vara tvärtom.
Jag tar ut kon och kalven från hagen, ger vatten till kon och ser till att kalven snuttar. Jag låter dem gå där en stund tills jag samlat ihop lite sena kor till roboten. Senare kan jag i lugn och ro ta in den nykalvade kon och mjölka henne.
Före frukost meddelar maken att jag behöver pastörisera mjölk då det tagit slut i butiken. Kul, då har vi sålt mer än vad vi beräknat.
Så fortsätter dagen. Jag vattnar djur, kollar djur, skrapar dynga, vattnar och kollar. Mitt på dagen tänker jag att nu hinner jag nog få till den där frågesporten jag lovat göra till kvällens grillfest med LRF, men sen kommer något annat i vägen.
Min plan är att vara på grillfesten klockan 17, men vid den tiden kliver jag ut från lagårn. Ska bara öppna till nytt bete till korna. Då ser jag att de redan själva öppnat till en ny fålla, dock helt fel. De plumsar runt vid dammen. Skönt för dem, jobbigt för mig. Jag och maken får dem till slut till rätt ställe.
Jag springer genom duschen och får på mig rena kläder. Utanför dörren har himlen öppnat sig, Äntligen! Väl i bilen är jag dyngsur, men lycklig.
Klockan 17:45 är jag på plats med dukarna som jag lovat, bröd och mjölk. Regnet verkligen öser ner och alla bara njuter. Inte många grillfester där alla önskar regn, men så är vi ju bönder.
Gamla och unga har samlats, årets växtodling avhandlas och det spekuleras i det kommande årets. Kompetensöverföring sker mellan generationer. Alla har vi det bästa för fortsatt produktion i fokus. Vilka kommer att avveckla och överlåta åt andra? Vilka kommer att utveckla och ta över? Hur ska vi behålla vår bygd som ett öppet odlingslandskap?
Jag summerar kvällen med värme i hjärtat. Det finns hopp och kraft, och det kom regn. En tokig, vanlig dag har vänts till något alla kan skratta åt i samförstånd.
Anette Gustawson, mjölkbonde, Norrtälje