”Ett tiotal personer driver den militanta djurrättsaktivismen”
En liten kärna på ett tiotal personer driver den militanta djurrättsaktivismen i Sverige. Deras brottslighet underlättas av polisens brist på nationell samordning, konstaterar LRF.
Riksdagsmännen Kjell-Arne Ottosson (KD) och Peter Helander (C) låg bakom det riksdagsseminarium nyligen som borrade i vad som kan göras för att freda lantbruket och livsmedelssektorn mot militant aktivism.
Polisregion Väst är den i landet som arbetat mest mot djurrättsaktivisterna och Magnus Dahl, spaningsledare vid sektionen mot internationell och grov brottslighet, gav en inblick i arbetet. Han konstaterade till att börja med att aktivisterna är en spretig grupp med olika uppfattningar om vilka lagbrott de är beredda att begå.
– De arbetar efter en handbok som förespråkar principen om tusen nålstick, det vill säga en mängd småbrott som de vet att polisen har svårt att beivra, exempelvis telefonterror, sa Magnus Dahl.
Polisen har identifierat två aktiva grupper med det största våldskapitalet. I mångt och mycket kretsar de kring samma nyckelpersoner. Dessa reser över hela landet och ber öppet om ekonomiska bidrag för att finansiera verksamheten.
– Det vi har sett är att bidragsgivarna förvånansvärt ofta är medelålders kvinnor med fasta jobb som skickar någon hundralapp. Såvitt vi kan se har de inga övriga kopplingar till aktivisterna, sa Magnus Dahl.
Kärnan av brottsaktiva består enligt honom av ett tiotal personer och runt dem finns 40–50 personer som kan medverka i demonstrationer och på sociala medier. Aktivisternas nätgrupper kan verka större än vad de i verkligheten är eftersom en del personer figurerar med åtta–tio olika alias.
Förutom trakasserier av djuruppfödare genom olaga intrång, ofredande och hot ägnar sig aktivistgrupperna åt att demonstrera och sabotera för slakterier, cirkusar och klädbutiker.
– Här i västra regionen har vi försökt att samla småbrotten för att kunna ge brottsligheten ett högre straffvärde. Vi har också en utsett åklagare i området som tar dessa ärenden, förklarade Magnus Dahl.
Svagheten i polisens sätt att arbeta har framträtt tydligt när några av de ledande militanta aktivisterna flyttade från Västsverige till Skåne, delvis tack vare uppsökande verksamhet från polisen. I sin nya miljö har de dock fått härja tämligen ostört, något som bland annat företrädare för LRF påtalat.
– Jag har skrivit ett brev till rikspolischefen med uppmaning om att polisen i Skåne ska agera på brottsligheten. Vi får rapporter om att polisen inte kommer ut till gårdarna när brott anmäls, säger LRFs riksförbundsordförande Palle Borgström.
Flera av seminariedeltagarna ville veta vad som står överst på polisens önskelista för att bättre kunna bekämpa aktivistbrotten. Nummer ett är, enligt Magnus Dahl, ökade befogenheter att begära ut samtalslistor för telefoner.
– Jag skulle vilja att det rubriceras som ett politiskt motiverat brott och därmed ges högre straffvärde. Lantbruk är en såpass samhällsviktig verksamhet att den borde kunna skyddas bättre, menade Magnus Dahl.
Det konstaterades att det finns en problematik med att definiera hemfridszonen för ett lantbruk så länge det inte är inhägnat. Närheten till allmänna vägar gör det också svårare att hålla borta oönskade besökare.
Magnus Dahl avslutade med synpunkten:
– Jag tycker att problemet med aktivisterna är aningen överdrivet om man jämför med de stölder och rån på landsbygden som utförs av företrädesvis utländska ligor och drabbar fler människor.