Fångade i kaninhålet – nu måste vi hitta ut
Det behövs ett annat tilltal, nya vägar och ödmjukhet för att skogsnäringen ska nå ut till allmänheten i debatten, skriver Pär Fornling i sin ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
En av världens mest kända barnböcker är Alice i underlandet av Lewis Carroll. Boken handlar om lilla Alice som sitter och har tråkigt. Hon får syn på en kanin, följer efter och faller handlöst ner i ett kaninhål. Alice kommer till en värld där perspektiven är helt förvridna. Det som tills nyligen verkade logiskt och riktigt är plötsligt tvärtom. Historien låter kusligt välbekant.
Nu finns det faktiskt ganska många som hävdar att det bästa med skogen är att inte göra någonting. Att träden bör lämnas kvar och binda kol. Att bioenergi är lika skadligt för klimatet som fossil energi. Att hundra års forskning om skogsbruk lett fel, man menar det är bättre att vrida klockan tillbaka och börja bläda. Forskningsresultat används som ett inskränkt urval från ett smörgåsbord, inte en syntes av helheten. Och trots att vi lite naivt intalat oss att EU inte kommer att beröra skogen är en långtgående kontroll på gång från Bryssel. Även om förslagen inte är bindande blir det som att arbeta under en tung, blöt EU-filt.
Det är märkligt att det kunnat bli så här och att fallet i kaninhålet gick så fort. Egentligen borde det varit väldigt annorlunda. Det naturliga hade varit att miljörörelsen och skogsnäringen krokat arm för att ta tillvara skogens många miljövänliga möjligheter. Att förvalta skogen är inte ett hot. Det är en god kraft för miljön.
Alice återvänder till verkligheten när boklöv faller i ansiktet. Man kan ju alltid hoppas, men hittills finns inga tecken på en plötslig klarsyn. Därför handlar det om att förhålla sig till de förvridna perspektiven.
Faktum är att skogsbruket håller på att förlora allmänhetens förtroende. Alla goda argument når inte ut. Och det är exempelvis häpnadsväckande att familjeskogsbruket inte väcker mer förståelse och sympati. Allt dras över samma enkelspåriga kam, helt utan nyanser.
Vår självbild av skogsbruket är, på delvis goda grunder, pyramidal. Men vi ska också komma ihåg att Sverige och Finland är avvikande i ett vidare perspektiv. Det är långt ifrån givet att andra följer oss och det är en uppförsbacke att få gehör för vår modell i EU, FN och liknande internationella forum.
Näringens kampanjer och lobbyarbete lämnar mer att önska. Det behövs ett annat tilltal, nya vägar och ödmjukhet för att nå ut till allmänheten, vilket faktiskt är nödvändigt. I en värld med förvrängda perspektiv räcker det inte att sätta klackarna i marken och nöja sig med vetskapen om att ha rätt.