Fukushimas bönder slåss mot stigmat
Sju år efter kärnkraftskatastrofen kämpar lantbrukarna i Fukushima fortfarande för att kunna leva av sin jord. Risbonden Hisataka Suto drabbades inte av det radioaktiva nedfallet, men likväl av kundernas rädsla.
Den 11 mars 2011, när den stora jordbävningen skakade Japan, jobbade Hisataka Suto vid maskinen som skalar riskornen. Familjens gård ligger utanför staden Aizu-Wakamatsu, i en bördig dal uppdelad i rektangulära jordplättar, och här gungade inte marken så farligt den där dagen.
8 000 lantbruk evakuerades
Hisataka Suto blev inte ens särskilt orolig när han såg på tv att kärnkraftverket elva mil bort exploderade efter att ha träffats av tsunamin – vindarna brukar inte blåsa i hans riktning från kusten. Men när ett laboratorium ringde om ta prover på jorden förstod han att katastrofen ändå skulle drabba hans gård.
Uppåt 8 000 lantbruk evakuerades på grund av för höga strålningsnivåer. 90 procent av lantbrukarna i Fukushima, en region i Hälsinglands storlek, kunde bo kvar och för dem började en kamp för kundernas tillit.
– Precis efter katastrofen hade regeringen ett intresse av att inte skapa panik, så vi kunde inte lita på den officiella informationen, berättar Hisataka Suto.
Skickar riset till laboratorium
Trovärdighetsproblemet lever kvar i samhället och gör att konsumenterna väljer bort produkter från Fukushima-regionen. Hisataka Sutos familj förlorade två tredjedelar av sina kunder, trots att deras ris alltid legat långt under Japans tillåtna gränsvärde för radioaktivt cesium, 100 becquerel per kilo. (Det svenska gränsvärdet är 300 becquerel per kilo).
För att återfå kundernas förtroende nöjer sig inte Hisataka Suto med regionens obligatoriska kontrollstation, utan skickar också riset till ett laboratorium som återkommer med mer exakta värden.
De senaste resultaten visade att inga radioaktiva ämnen hittades när det kontrollerades ner på 0,61-0,75 becquerel per kilo. Det informerar Hisataka Suto sina kunder om i det handskrivna brev han varje månad skickar till dem.
– Jag försöker berätta sanningen och det krossar mitt hjärta att lantbrukare går i konkurs bara för att vi förknippas med Fukushima, säger han.
Hisataka Suto är fjärde generationens lantbrukare. För 46 år sedan var hans fru gravid med deras första barn och svimmade när hon arbetade med de starka bekämpningsmedlen. Efter det bestämde de sig för att låta ankor ta hand om skadedjuren i risodlingarna.
Restauranger och hotell viktiga kunder
Det ekologiska "ankriset" blev populärt bland människor som är måna om att inte få i sig skadliga kemikalier. Ironiskt nog är det dock framför allt den kundgruppen som valt bort produkter från Fukushima efter kärnkraftskatastrofen.
I stället har restauranger och hotell blivit viktiga kunder, men de betalar ett lägre kilopris samtidigt som produktionskostnaderna har ökat.
Hisataka Suto och hans familj försöker bygga nya kundrelationer genom att bjuda till anksläpp varje år då hundratals ankungar ska ut i risfälten för att äta upp sig på ogräs och insekter. De har också utvidgat sitt sortiment med specialprodukter som riskaffe och risottoris.
Hur lång tid det kommer ta innan lantbruket återhämtat sig från förlusterna, vet de inte. Ändå hör de till de lyckligt lottade i Fukushima, för de kan i alla fall fortsätta bruka den mark de har levt av i generationer.