Gärna kooperativ debatt – men glöm inte rötterna
En förnyad föreningslag välkomnas av Pär Fornling i veckans ledare, men då gärna hand i hand med kooperationens historia.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
För några årtionden sedan hade LRF en stor kooperativ avdelning med jurister och experter. Frågorna hölls levande på bred front. Och det räckte att en handfull bönder träffades till möte för att tända gnistan till en principiell debatt om lika pris, leveransplikt och andra nyckelfrågor.
När samhällets värderingar ändrades och aktie-yran tog fart på 1990-talet tystnade debatten. Bondeföretagens problem att klara konkurrensen på en friare marknad gjorde förstås sitt till.
Skogsägarföreningarna klarade sig bättre och Södra bidrog till att förnya kooperationen genom att framgångsrikt kämpa för likartade spelregler som aktiebolagen. Men på det hela taget var det ganska tyst om de lantbrukskooperativa frågorna.
Nu finns tecken på att de vaknar ur sin törnrosasömn. Förra året gjorde LRFs vd Anders Källström gemensam sak med kollegorna i Kooperativa Förbundet, HSB och några till. I ett tungt gemensamt debattinlägg i Dagens Nyheter krävde de att lagen för ekonomiska föreningar moderniseras. Dessutom efterlystes insikter om kooperativt företagande i skolornas utbildning.
I Land Lantbruk för ett par veckor sedan framhöll en trio tunga ordföranden (Södra, Landshypotek och Lantmännen) att det kooperativa företaget har framtiden för sig. Det är ett angeläget budskap, men det känns lite uddlöst när trion framhåller att företagsformen i grunden bygger på ett kundengagemang. Det vill nog varje näringsidkare hävda, från pizzerior till bilfabriker. Poängen är inte likheten med andra företagsformer. Poängen är olikheterna.
Skogsägarföreningarna skulle må bra av att profilera sig tydligare mot bolagen. Mycket tankekraft har ägnats åt den nya generationens skogsägare. Ibland låter det som de kom från ett annat universum. Frågan är om nykomlingarna är så olika. Kooperationens grund vilar på samverkan för gemensam styrka. Rimligen är det lika tilltalande nu som på 1930-talet då lantbrukskooperationen byggdes upp.
I ivern att vara strömlinjeformad och med sin tid finns en risk att snubbla iväg och fjärma sig från historien, eller ta den så självklar att den inte nämns. Å andra sidan kan man konstatera att resultatet från den debatt som fördes på 1980-talet inte var upplyftande. Man problematiserade och fastnade i gamla hjulspår. Något som i grunden var enkelt blev väldigt komplicerat.
Det behövs säkert en förnyad föreningslag, mer forskning och kunskaper om att det finns alternativ till aktiebolagen. Och inget hindrar att förnyelsen går hand i hand med att återvända till rötterna.
Pär Fornling
red@landskogsbruk.se