Hur kan jag bidra till förändring?

När dimman efter valrörelsen lagt sig funderar jag mest över vad vi ska göra för att debatten ska handla om ideologierna, värderingarna och vilket samhälle vi vill leva i? Allt kretsar kring sakfrågor, problem och kortsiktiga åtgärder – lösningarna uteblir. Det är som om kraften att blicka bortom inte riktigt finns. Som att politiken blivit lika kortsiktig som det kvartalsrapportstyrda näringslivet.

Jag känner igen det där från min vardag som de senaste åren handlat om jämställdheten i skogsbranschen, där andelen män under samma tid har ökat från 85 till 89 procent. När jag pekar på de strategiska konsekvenserna av många män och få kvinnor – attraktionskraften, kompetensförsörjningen och acceptansen för brukandet av skogens resurser – får jag en del människor med mig i sak. Att avsätta tid och resurser för att delta i aktiviteter som bidrar till att göra annorlunda är däremot svårare. Att förändra det egna ledarskapet är stört omöjligt.

Jag kan förstå det – att göra-listorna och kalendrarna är fyllda av annat. Industrin ropar efter råvara, det saknas avverkningslag som kan ta fram virke och virkesköpare som kan kontraktera. Det är sådan ruljans på chefer och medarbetare så arbetstiden behöver prioriteras till anställningsintervjuer. Medarbetarindex visar rött och problemen hopar sig för att sammanslagningar och omorganisationer inte faller på plats.

Ja, men det är klart att man är fullt upptagen av att lösa dagens utmaningar och lösningarna på dem kommer från de man har runt omkring sig – 89 procent män som är precis likadana som man själv. Tiden finns inte att vara med på en skogsdag med Skogen i skolan, ta emot praktikanter, delta i ett lunchwebbinarium om att utveckla skogsägarrelationer eller ett seminarium om genusmedveten rekrytering.

Än mindre finns lusten och energin att göra de förändringar i ledarskapet som skulle innebära att människor trivs med mig och vår organisation, stannar kvar, bidrar och utvecklas. Och modet för den delen – för att förändra sig kräver inte bara insikt och tid. Strategiskt ledarskap kräver framförallt mod. Modig är man när man är trygg. Trygg är man när man vågar vara sårbar.

Just det brottas jag mest med just nu – hur kan jag bidra till att människor påbörjar de förändringar som de själva, deras egen organisation och branschen i stort skulle må så mycket bättre av. Samtidigt vet jag att varje människa själv måste bestämma sig för sina egna förändringar. Det jag kan göra är att finnas där.

Susanne Öberg, skogsägare och ledarskapskonsult