Det enskilda företagandet uppskattas enormt i debatter och framtidsscenarier, men sparkas ut bakvägen när det vill utvecklas. Så hur kan vi överhuvudtaget benämna det som landsbygdens utveckling när inte ens den egna näringen förstår hur man bidrar? Landsbygden vill utvecklas, tro inget annat. Det återstår bara att få alla dem som gärna pratar landsbygdsutveckling att fatta hur man gör, skriver skogsägaren Erik Hjärtfors.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I samtal med min bank 2018 kunde jag presentera de starkaste kalkyler för investeringar som jag någonsin haft i mitt mångbrukarliv. Det gällde att bygga fritidshus för uthyrning i min egen skog. Jag fick inte tillbaka en enda fråga på det och man bemödade sig förmodligen inte ens att titta på siffrorna, utan meddelade att hade jag haft en mycket större tjänsteinkomst så hade det funkat. Ja, men det är ju hela tanken med att vara företagare, du investerar dina vinster i företaget och deklarerar låg inkomst för att slippa skatt vid årsskiftet. Surprise!
Jag hittade dock en annan finansiär och nu är det just så ”kalkylbra”.
Skogforsk presenterade i dagarna stolt sitt projekt med självkörande skogsmaskiner. Jag är inte emot utveckling och kostnadsjakt, den måste vi ha, men det hjälper inte branschen att lösa ett ”problem” (att få bort folket från skogen) om det skapas andra.
Vi kommer på sikt att missa alla de arbetstillfällen som är själva hantverket i förädlingskedjan. Främst tappar vi kompetensen av maskinförare som är problemlösare när beståndet ska avvecklas eller utvecklas med bibehållen naturvård och sociala värden.
LRF håller på att nermontera hela sin projektverksamhet. Lyckost alla de tusentals landsbygdsföretagare som genom åren varit med i projekt och kunnat nätverka med andra likasinnade under en kortare, intensivare utvecklingsperiod.
Nu ska vi tydligen tänka näringspolitik och lobbyarbete, alltså bevaka att andra gör rätt saker för landets företagare, men inte som organisation ta ansvar att hjälpa till att utveckla företagandet.
När kapitalet, kompetensen och arbetstillfällena försvinner från landsbygden så sänks betydelsen av att folk bor och verkar där. Varför ska bankerna ta risker för väldigt liten omsättning? Varför ska kommuner med flera satsa på service och investeringar om jobben inte skapas där och varför ska forskning göras för människor om man ändå vill ha så lite mänsklig närvaro som möjligt?
Kom igen, behöver vi landsbygdens haverikommission eller räcker det med att bara kavla upp ärmarna?
Erik Hjärtfors, skogsägare och mångbrukare
LÄS MER: Den finns en marknad för svenskt lövträ
LÄS MER: Blandskog är grejen
