Konsten att vara självverksam
Självverksam skogsägare kan man vara även utan motorsågen, konstaterar Helena Löhtgren.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det händer ibland att jag får frågan om jag är självverksam i skogen. Oftast blir jag lite förlägen. ” Jag kör inte motorsåg” säger jag lite försiktigt. ”Än” tillägger jag sen, för jag vill ju så gärna vara en sådan som jobbar aktivt med min skog. Jag vill vara självverksam.
För att muntra upp mig själv försöker jag ändå att tänka på allt det som jag trots allt gör i skogen. Så här års åker jag runt på alla mina skogsvägar. Slår alla vägkanterna, sladdar vägarna, lagar trasiga och igensatta vägtrummor och sönderkörningar och beställer grus där det behövs. Sen är det dags att kolla eventuella viltskador och granbarkborreangrepp. Om inte skadorna är för stora är det ett rent nöje att flanera runt i skogen. Redan tidigare i år har jag vart ute och koordinatmarkerat vindfällen och snöbrott och sett till att de tagits om hand och körts ut. Nej, det gör jag ju inte själv. Men jag ser till att det blir gjort.
Sen är det dags att se över tidigare åtgärder i skogen, så som hur planteringarna har tagit sig och hur det ser ut efter vinterns avverkning, gallring och röjning och att allt har blivit som det var tänkt. Kanske ska det markberedas och planteras i år, bäst att kolla över hur det blev. Som tur är har jag en jättebra skoglig rådgivare som jag träffar varje höst för att gå igenom verksamheten inför kommande år, så den planen är alltid med när jag går runt i skogen. I år har jag även lyckats frigöra lite tid för egen röjning, och med en brummande maskin i handen så känner jag mig i alla fall lite självverksam, vilket är en skön känsla.
Framåt höstkanten brukar det också gå bra att kombinera lite svampletande med att se över rågångar och komplettera med rågångspinnar och lite röjning där det behövs för att få tydliga gränser. Eftersom jakttider stundar är det också bra att bilda sig en tydlig uppfattning om viltbeståndet och eventuella skador och föra dialog med jaktlaget. En annan höstaktivitet är att se över ekonomin. Kan några åtgärder läggas tidigare eller senare för att få ett bättre utfall? Några timmar vid skrivbordet är i många fall väl investerat.
Slutligen viker jag lite tid åt själva skogskänslan. Ni vet vad jag menar. Vajande trädtoppar, fågelkvitter, lugnet och färgerna. En ren fröjd. Min symbios med skogen. Så nog blir det lite tid i skogen ändå, även om motorsågen inte är med. Nästa gång någon frågar mig om jag är självverksam så ska jag nog ta ett djupt andetag och säga ja. I alla fall lite…
Helena Löhtgren, skogsägare Lindesberg