Kol har, likt de flesta ämnen, två tydligt tidsskilda cirkulationer, en kort och en lång. Den korta är det kol som cirkulerar i biosfären, lilla kolcirkulationen, den långa är det kol som finns biologiskt otillgängligt i berggrunden, stora kolcirkulationen, men som den industrialiserade människan gjort biologiskt tillgänglig genom förbränning till koldioxid. Naturligt är nettoflödet från den lilla till den stora kolcirkulationen, mer lagras in än vad som frigörs, men det är mycket små mängder som lagras in.
Metan har en naturlig nedbrytning i lufthavet och kapaciteten för nedbrytningen är årsmånsberoende. Att metanhalten i lufthavet inte ökar lika snabbt som de totala utsläppen ökar, visar att naturens förmåga att bryta ner metan ökar med metanets ökande koncentration.
Den industrialiserade människan har ökat omsättningshastigheten i den lilla kolcirkulationen, den tid biosfärens kol är biologiskt bundet har minskat från 20 till 10 år räknat på den totala biomassans energiinnehåll. Följden blir att en del av det kol som tidigare lagrades biologiskt i träd och nedbrytningsmaterial, nu finns lätt tillgängligt för växterna i lufthavet som koldioxid – men även metanhalten har ökat. Att den ökade omsättningshastigheten är en förutsättning för att föda en ökande befolkning, visas tydligt av att jordens befolkning 1960-2010 ökade med 125 procent och den odlade marken ökade med 10 procent. Ettåriga grödor i stället för träd, gräs och långsam nedbrytning av dött växtmaterial.
Sammantaget visar ovanstående att en beräkning av klimatpåverkande effekt från idisslare är meningslös, då kolet som frigörs vid djurens matsmältning ingår i det lilla kretsloppet (genomsnittliga omsättningstider) som metan i tio år, sedan som koldioxid i 80 år och därefter biologiskt bundet i tio år. Möjligen skulle utsläppen från det ökande antalet domesticerade idisslare i världen kunna läggas dem till last, motsvarande i runda slängar 2 teragram metan per år, men det måste då jämföras med det fossila metan som mänskligheten frigör från den stora kolcirkulationen, cirka 95 teragram per år. I det perspektivet framstår debatten om en skatt på nöt- och fårköttets klimatpåverkan som löjeväckande.
Kraven på att införa en köttskatt baserad på idisslarnas förment klimatskadliga metanproduktion, bygger på en modell som inte förmår beskriva verkligheten på ett tillfredsställande sätt. Ett införande av en köttskatt blir endast en straffskatt på köttätande till förfång för våra tamdjur, den biologiska mångfalden och utan betydelse för klimatet.
undefined
Fårbonde, medlem i producentkooperativet Norrbete, Rossön