Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 17 januari

”Alla bönder behövs”

Regeringen gör allt för att pressa in oss i ett ekorrhjul som snurrar så snabbt att de flesta av oss kommer fara som katapulter ur hjulet - flop, flop, flop. Och bara de absolut snabbaste och effektivaste blir kvar, är det så det är tänkt? Det undrar Anette Gustawson.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Anette Gustawson, mjölkbonde, Norrtälje.
Anette Gustawson, mjölkbonde, Norrtälje. FOTO: TT

I februari 2001 flyttade korna in i vår nya ladugård. Jag var 26 år och Jacob 30. Vi hade sonen Nils på 3 månader och två år senare fick vi brodern Albin.

Sedan har åren rullat på. Vi har levt i och omkring denna byggnad som fått en synnerligen central roll i våra liv. Dagarna har inte saknat sysselsättning.

Nyligen kom det i kapp mig hur galet många år som gått, årstider och högtider, glädjestunder och sorgestunder har passerat, allt har delats med korna. Utanför lagårdsväggarna har livet rullat på, förändringar har skett och en ny generation är nu vuxen.

Våra kor mjölkar cirka 2000 liter mer per ko och år nu, på mer grovfoder än för 20 år sedan. Det som även skett under dessa år är att Sveriges befolkning har ökat med drygt fyra personer per kvadratkilometer, samtidigt som åkermarken inklusive betesmarken har minskat med 6 procent eller cirka 204 000 hektar.

Det är lika mycket som ungefär 1000 byar som Billinge (byn som jag bor i). Samtidigt är vi färre aktiva lantbrukare i dag, som måste producera betydligt mer per enhet. Och det har ju delvis fungerat. Svenska bönder, djur och marker har blivit grymt effektiva, men vi är ändå långt ifrån självförsörjande. Och nu börjar vi närma oss gränsen för vad vi människor mäktar med vad gäller effektivisering.

Regeringen gör allt för att pressa in oss i ett ekorrhjul som snurrar så snabbt att de flesta av oss kommer fara som katapulter ur hjulet – flop, flop, flop. Och bara de absolut snabbaste och effektivaste blir kvar, är det så det är tänkt?

Har regeringen någonsin beräknat en foderstat på Sveriges befolkning? Hur mycket av olika näringsämnen som behövs och hur mycket som således behöver produceras? Åtminstone för att vi ska bli självförsörjande. Det var i alla fall ett långsiktigt mål som lovades i den svenska livsmedelsstrategin. Kommer ni ihåg?

Jag är av den bestämda uppfattningen att alla bönder behövs, oavsett om deras produktion är intensiv eller extensiv. För vi gör alla nytta för miljön, klimatet och framförallt för mättnaden i magen.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur politikerna tänker. Har dock landat i insikten att det handlar om avsaknad av verklighetsuppfattning och konsekvensanalys, som i sig grundar sig på okunskap. Kunskaper som de naturligtvis borde ha fått redan i grundskolan.

Så detta måste snabbt avhjälpas innan nästa generation är vuxen. Ökad kunskap om lantbruket är nyckeln som vi så länge väntat på.

Anette Gustawson, mjölkbonde, Norrtälje

LÄS MER: ”Vilken tur att det finns bönder”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen