Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 19 augusti 2017

Åt vilket håll skall man titta?

På inlandet förstärks bilden av avstånden mellan bönderna, och man kan inte annat än oroas över glesheten. Det skriver Arne Lindström, tidigare ordförande för LRF Västerbotten, i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Ann Lindén

Efter att ha slutat som ordförande för LRF Västerbotten blir jag ofta ombedd att titta tillbaka. Det är fullt förståeligt, för rimligen borde man ha mer att se tillbaka på än att se fram emot – men ändå… jag vill nog helst se framåt.

Min vana trogen har jag även denna sommar åkt runt i länets och grannlänens landsbygd med bil och vältränat bondeöga. Visst – det finns några få områden där bönderna behöver trängas, men oftast gäller motsatsen!

Jag hjälpte några mjölkbönder i Umeå med en skrivelse, och till min förskräckelse gick det upp för mig att samtliga var den siste mjölkleverantören i sin by – något jag aldrig i min vildaste fantasi kunde ha föreställt mig då jag en gång började som bonde.

På inlandet förstärks samma bild av avstånden mellan bönderna, och man kan inte annat än oroas över glesheten. Den sociala hållbarheten ska inte underskattas, och min oro förstärktes av att en fortfarande aktiv bonde som på västerbottniskt sätt beskrev: ”Jag är den ende i trakten som har oslutat”.

En av mina yrkesskador består i att jag tittar på diken. Då jag började som bonde var man ett föredöme om man hade väldikat, men nu fördöms snarare den som dikar – och det syns tyvärr.

Olika myndigheter har varit snabba på att ta fram kris- och beredskapsplaner för olika samhällsfunktioner om det med ett förändrat klimat kommer mer regn, så jag frågade ett par tjänstemän på länsstyrelsen om man inte trodde att det skulle regna även på åkern – apropå livsmedelsberedskap? Det var ett av de tillfällen då jag sett två fågelholkar titta på varandra…

Jag tittar på diken, noterar glesheten på bönder och oroar mig för framtiden när ”fågelholkar” tittar på varandra, men vad tittar våra politiker på? Åker de någonsin runt på landsbygden med ansvarsfulla politikerögon och funderingar om framtiden?

Jag vet inte vad en politiker väljer att titta på, men ser de vad jag ser verkar det som om de inte förstår vad de ser och vilka konsekvenser det kommer att få för den framtida livsmedelsförsörjningen. På annat sätt kan jag inte tolka frånvaron av förslag eller ens idéer som skulle kunna vända på dagens utveckling.

Skulle man titta bakåt torde man plågas av dåligt samvete för vad som skett med samhällets goda minne, och tittar man framåt ser man nog inget annat än utmaningar och arbete. Det är nog enklast att vare sig titta framåt eller bakåt, utan att helt enkelt – titta bort…

Arne Lindström

Tidigare ordförande för LRF Västerbotten

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen